Trots att Xiaomi inte avviker särskilt mycket från det etablerade receptet – se den snarlika Xiaomi 15 Ultra från förra året – finns det några betydande förbättringar som gör att just den här generationens Ultra sticker ut.

Telefonens förfinade design, med en ram i aluminiumlegering och en baksida i kompositmaterial, gör den till den tunnaste Ultra-modellen hittills. Den är dessutom märkbart lättare än sin föregångare.

På baksidan sitter en enorm huvudkamera på 50 MP med en 1-tumssensor och LOFIC-teknik för bättre dynamiskt omfång. Den stora telefotosensorn på 200 MP i formatet 1/1,4 tum använder samtidigt ett mekaniskt zoomsystem som ger optisk zoom mellan motsvarande 75 och 100 mm.

På framsidan möts du av en fantastisk 6,9-tums dynamisk LTPO AMOLED-skärm med 12-bitars färgdjup och en uppdateringsfrekvens på 120 Hz, omgiven av tunna skärmkanter. Den erbjuder en suverän tittarupplevelse, inte minst tack vare att Xiaomi har höjt den maximala ljusstyrkan till 3 500 nits. Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren under skärmen är också riktigt bra.

Precis som nästan alla Android-flaggskepp värda namnet under 2026 drivs Xiaomi 17 Ultra av Snapdragon 8 Elite Gen 5, tillsammans med minst 512 GB UFS 4.1-lagring och 16 GB LPDDR5X-RAM. Kombinera detta med företagets senaste IceLoop-kylsystem och den nya Ultra-modellen visar sig vara extremt kapabel när det gäller bibehållen prestanda under längre belastning, särskilt jämfört med föregångaren.

Batteritiden från kisel-kolbatteriet på 6 000 mAh har också förbättrats jämfört med förra årets Ultra, även om telefonen fortfarande ligger efter några viktiga konkurrenter när det gäller batteritid i vardagen. Åtminstone har den trådbundna snabbladdningen på 90 W nu stöd för vanliga PPS-laddare och kan fylla batteriet på mindre än 45 minuter.

Användarupplevelsen med HyperOS 3 på Xiaomi 17 Ultra är överlag ren och funktionsrik, även om det finns en viss inlärningskurva för den som kommer från de flesta andra tillverkares versioner av Android.

Gränssnittet hämtar mycket inspiration från iOS 26, men funktioner som HyperIsland tillför samtidigt genuin nytta. Xiaomi HyperConnect erbjuder dessutom imponerande sammankoppling med enheter som kör iOS, macOS, Windows och andra plattformar. Det förbättrade mjukvarustödet med fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar – jämfört med vad 15 Ultra erbjöd vid lanseringen – är också ett välkommet steg framåt.

Xiaomi trycker inte upp AI-funktioner i ansiktet på dig på samma sätt som vissa konkurrerande mobiltillverkare, men de AI-baserade bildredigeringsverktygen i 17 Ultra är tillräckligt kapabla för enklare uppgifter. De gör det dessutom möjligt att använda praktiska bildfunktioner som att AI-generera innehåll utanför en bilds ursprungliga kanter. Xiaomi behöver däremot fortfarande förbättra konsekvensen och tillförlitligheten hos den här typen av funktioner.

Som väntat är den Leica-stödda kameraupplevelsen i 17 Ultra enastående. I vissa situationer närmar sig bilderna kvaliteten från dedikerade spegellösa kameror och den nya LOFIC-tekniken ger bättre dynamiskt omfång och skarpare bilder, även i svagt ljus. Trots att telefonen har förlorat en kamera på baksidan gör den nya mekaniska zoomen det möjligt att fotografera optiskt vid fler brännvidder, medan Leicas förinställningar ger bilderna olika uttrycksfulla tonlägen.

Det finns också flera användbara videoverktyg och möjlighet att filma i upp till 4K med 120 bilder per sekund i Dolby Vision eller LOG. Den här generationen verkar dock betydligt mer fokuserad på att förbättra upplevelsen för stillbildsfotografering än på att marknadsföra Ultra som ett professionellt videoverktyg, vilket Xiaomi försökte göra med förra årets modell.

Med ett startpris på 17 990 kronor matchar eller underskrider Xiaomi 17 Ultra prismässigt flera av de bästa iPhone-modellerna och de bästa Samsung-telefonerna. Trots det är den fortfarande en av marknadens dyraste telefoner.

Det här är utan tvekan en av de bästa kameramobilerna just nu och en utmärkt förfining av Xiaomis etablerade Ultra-koncept. Du behöver bara vara beredd att betala ett premiumpris för att få tillgång till så här imponerande mobilhårdvara.

Xiaomi 17 Ultra: pris & tillgänglighet

• Lanserades globalt den 28 februari 2026
• Svenskt pris från 17 990 kronor
• Finns med 512 GB eller 1 TB lagring

Precis som sin föregångare lanserades Xiaomi 17 Ultra först exklusivt i Kina i slutet av 2025 och började säljas där några dagar senare. Det dröjde till slutet av februari i år innan den globala versionen av telefonen gjorde debut. Som vanligt när det gäller Xiaomi-telefoner omfattar ”global” dock inte USA.

Telefoner med ”Ultra” i namnet brukar innebära ett rejält prispåslag, särskilt när man jämför olika kombinationer av lagring och RAM. Xiaomi 17 Ultra lyckas trots det matcha eller till och med underskrida några av sina viktigaste konkurrenter, som Samsung Galaxy S26 Ultra och iPhone 17 Pro Max, åtminstone med liten marginal.

I Sverige börjar Xiaomi 17 Ultra på 17 990 kronor för modellen med 16 GB RAM och 512 GB lagring, medan versionen med 16 GB RAM och 1 TB lagring kostar 19 990 kronor. Redan basmodellen erbjuder alltså mer RAM och lagring än instegsmodellerna från Samsung och Apple, men det råder knappast någon tvekan om att Xiaomi 17 Ultra fortfarande är en väldigt dyr telefon.

Det finns också en alternativ version i form av Leica Leitzphone powered by Xiaomi, som i grund och botten är en Xiaomi 17 Ultra med ännu större fokus på samarbetet med Leica. Den modellen säljs dock inte officiellt i Sverige.

Det mest utmärkande är en fysisk roterande ring runt kameramodulen, som låter dig styra funktioner som zoom, ISO och slutartid. Telefonen har också en design som skiljer sig från standardmodellen vi testar här, med en svart och silverfärgad finish samt extra grepp längs metallramen. I kameraappen finns dessutom särskilda ”Essential Looks”, inspirerade av de ikoniska Leica M3- och M9-kamerorna, tillsammans med några andra extrafunktioner.

• Värde - poäng: 4 / 5

Xiaomi 17 Ultra: specifikationer

Xiaomi 17 Ultra: design

• Den tunnaste Ultra-modellen i serien hittills
• Väger upp till 219 gram
• Finns i färgerna Svart, Vit och Starlit Green

Förra årets Xiaomi 15 Ultra gick lite mot strömmen med sina rundade former och sitt välvda skärmglas. Xiaomi 17 Ultra följer däremot dagens designtrender betydligt mer, med platta fram- och baksidor och en plattare ram.

Det finns fortfarande en diskret rundning längs kanterna på ramen i aluminiumlegering, vilket gör telefonen tillräckligt bekväm att hålla i trots dess stora format. Den är dock betydligt mer kantig än sin föregångare, vilket inte lär passa allas smak när det gäller vare sig design eller ergonomi.

Den plattare designen medför samtidigt några praktiska fördelar. Framför allt skapar den mer utrymme på insidan, vilket möjliggör ett större batteri och ett förbättrat kylsystem. Detta trots att 17 Ultra är den tunnaste modellen i serien hittills.

Som jag nämnde i min första hands-on med Xiaomi 17 Ultra är 17 Ultra, med en tjocklek på 8,29 mm, omkring 12 procent tunnare än sin föregångare. Den är dessutom ungefär tio gram lättare, vilket gör märkbar skillnad både när telefonen ligger i fickan och när det gäller belastningen på handleden vid längre användning.

Baksidan är tillverkad av glasfiberkomposit, vilket kanske inte låter som det mest självklara materialvalet för en extremt påkostad flaggskeppstelefon. Materialet är dock bättre lämpat för vardagens påfrestningar och bidrar dessutom i hög grad till att hålla nere vikten på 17 Ultra, så jag är helt för valet.

Sensorerna i telefonens enorma, runda kameramodul har återigen fått en mer symmetrisk placering efter förra årets mindre harmoniska kameralayout. De nya runda volymknapparna i metall både ser och känns riktigt bra, medan färgen Starlit Green (på bilden) har en unik charm jämfört med färgutbudet hos många andra aktuella flaggskeppstelefoner.

Xiaomi 17 Ultra finns i fyra färger i Kina, men internationellt får vi nöja oss med tre: Starlit Green, Svart och Vit. Den lila varianten säljs inte internationellt.

Telefonens IP-klassningar varierar också beroende på region. Vid den ursprungliga kinesiska lanseringen angavs IP66-, IP68- och IP69-klassning för skydd mot damm och vatten, men när den internationella versionen lanserades nämnde Xiaomi endast IP68 i sin officiella kommunikation.

Jag misstänker att den globala versionen av 17 Ultra är lika tålig och vattentålig som den kinesiska modellen, även om Xiaomi inte har betalat för att få den lika omfattande testad och certifierad. Det är ändå en märklig regional skillnad som jag inte har sett uppmärksammas på andra håll. Konkurrenter som Honor, Oppo och OnePlus har dessutom satsat på den ännu högre IP69K-klassningen, vilket är värt att ha i åtanke.

Utöver den tåliga ramen i aluminiumlegering skyddas skärmen av Xiaomis eget Shield Glass 3.0, som enligt företaget är 30 procent mer motståndskraftigt mot fallskador än glaset på Xiaomi 15 Ultra. Den plattare skärmen gör det dessutom lite enklare att applicera skärmskydd, även om ett tunt PET-skydd redan sitter monterat från fabrik.

Kamerasystemet på baksidan skyddas återigen av Corning Gorilla Glass 7i. Om jag utgår från hur kameran på min ett år gamla Xiaomi 15 Ultra har klarat sig är det ett tillräckligt tåligt alternativ för vardaglig användning.

Xiaomi 17 Ultra: tillbehör

Xiaomi skickar också med ett genomskinligt skal i förpackningen, vilket uppskattas. Precis som till föregångarna finns det dessutom ett särskilt fotokit att köpa till – eller rättare sagt två: en standardversion och en Pro-version.

Utöver att ge telefonen extra skydd, inklusive IP54-klassning, har Xiaomi 17 Ultra Photography Kit en särskild knapp för videoinspelning och en avtryckare i två steg.

Designen ger telefonen ett mer kameraliknande utseende och ett bättre grepp, med en snygg tvåfärgad finish och konstläder. Tillbehöret finns i svart, vitt eller lila. Bluetooth gör parkoppling och konfiguration enkel, men den proprietära laddningen via pogo-pins och behovet av att ta med en separat kabel gör det lite mindre smidigt än det annars hade kunnat vara.

Precis som med tidigare Ultra-modeller består Xiaomi 17 Ultra Photography Kit Pro av två huvudsakliga delar: ett skal och ett grepp. Den här generationens skal har inbyggda magneter som gör det kompatibelt med tillbehör av MagSafe-typ, som stativ och till och med lampor. Det har också en monteringsring som gör det möjligt att fästa vanliga 67 mm ND-filter och liknande tillbehör.

Greppet ansluts direkt till telefonens USB-port och låses på plats. Det fungerar dessutom som en powerbank tack vare ett inbyggt batteri på 2 000 mAh, som i sin tur laddas via en USB-port på greppet.

Utöver samma avtryckare i två steg och knapp för videoinspelning som på det vanliga fotokitet får du här också ett zoomreglage, ett tumstöd och ett anpassningsbart reglage. Det sistnämnda är nytt för den här generationen och kan programmeras för att exempelvis styra ISO.

Sammantaget verkar Xiaomi ha lagt särskilt stor vikt vid att förfina den här generationens Ultra-telefon, och samma omsorg märks även på tillbehören.

Mer seriösa mobilfotografer kan dock dra av några poäng för att Xiaomi inte inkluderar någon telekonverter, något du får med motsvarande fotokit till Oppo Find X9 Ultra och Vivo X300 Ultra. Det hindrar dock inte den här generationen från att vara en utmärkt förfining av sina föregångare.

• Design - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: skärm

• Enorm 6,9-tums OLED-skärm med 120 Hz och upplösningen 1 200 × 2 608
• Upp till 3 500 nits vid 25 procent APL
• Ultraljudsbaserad fingeravtrycksläsare

Med sina 6,9 tum är det här en av de största skärmarna på en Xiaomi Ultra hittills. Trots att upplösningen har sänkts jämfört med 15 Ultra, från 522 till 416 pixlar per tum, känns det verkligen inte som någon nedgradering i praktiken.

Det beror delvis på en ny subpixelstruktur som Xiaomi kallar HyperRGB, som ger bättre skärpa och hjälper till att kompensera för den lägre upplösningen. Skärmen, som levereras av TCL CSOT, använder också företagets M10-material, som ska ge bättre energieffektivitet. Stödet för 12-bitars färgdjup – som uppnås genom att kombinera en 10-bitarspanel med Frame Rate Control, eller FRC – bidrar dessutom till att göra skärmen mer framtidssäker.

Den maximala ljusstyrkan har också höjts till 3 500 nits, från 3 200 nits, vid 25 procent APL (Average Picture Level), snarare än att siffran endast gäller en enskild punkt på skärmen. Samtidigt bidrar LIPO-teknik (Low-Injection Pressure Over-Molding) – som populariserades av iPhone och som vi tidigare sett på bland annat Xiaomi 15T Pro – till att ge 17 Ultra imponerande tunna skärmkanter.

Kombinera allt detta med den underliggande OLED-tekniken och du får utmärkt kontrast samt en uppslukande, ljusstark och färgstark bildupplevelse.

Eftersom det är en LTPO-panel är uppdateringsfrekvensen på 120 Hz dessutom verkligt dynamisk och kan variera mellan 1 och 120 Hz. Xiaomis finjustering gör att skärmen konsekvent använder högre uppdateringsfrekvenser än andra LTPO-telefoner med 120 Hz som jag har testat på senare tid, både i Xiaomis egna appar och i appar från tredje part.

Xiaomis skärminställningar ger imponerande detaljerad kontroll över färgrymden, samtidigt som du kan växla mellan olika lägen för uppdateringsfrekvens, funktioner för ögonkomfort och mycket annat. Det är egentligen bara Honor som erbjuder ännu fler möjligheter att anpassa skärmen.

Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren är både snabb och pålitlig och har dessutom fördelen att du kan låsa upp telefonen även när skärmen är släckt. Sammantaget har Xiaomi 17 Ultra alltså en av de bästa mobilskärmarna på marknaden.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: mjukvara

• HyperOS 3 ovanpå Android 16 direkt ur förpackningen
• Xiaomi HyperConnect fungerar med Windows, iOS, macOS och fler plattformar
• Fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar

Det är inte bara när det gäller batteritid som Xiaomi har haft utrymme för förbättringar, utan även när det gäller mjukvarustöd.

Xiaomis löften om OS- och säkerhetsuppdateringar har länge släpat efter konkurrenter som Apple, Google och Samsung, vilket framför allt för företagets dyrare telefoner har försämrat deras långsiktiga värde.

Tack och lov kommer Xiaomi 17 Ultra närmare dessa konkurrenter än någonsin när det gäller mjukvarans livslängd, även om Xiaomi fortfarande inte riktigt är på samma nivå. Telefonen får ett extra år med OS-uppgraderingar jämfört med sin lika dyra föregångare, vilket innebär fem års OS-uppgraderingar och sex års säkerhetsuppdateringar.

Precis som vanliga Xiaomi 17 levereras Ultra-modellen med företagets senaste HyperOS 3 ovanpå Android 16. Gränssnittet har sina egenheter som kan ta lite tid att vänja sig vid, särskilt om du är van vid en renare Android-upplevelse som den du hittar på exempelvis de bästa Pixel-telefonerna och de bästa Motorola-telefonerna.

Den som istället byter från iOS kan däremot bli förvånad över hur bekant HyperOS 3 både ser ut och känns. Xiaomi har, precis som Honor och Oppo, uppenbarligen hämtat väldigt mycket inspiration från de senaste versionerna av Apples operativsystem för iPhone.

HyperIsland är ett av de mest framträdande nya tillskotten och ger, precis som Honors Magic Capsule och Oppos Live Alerts, Xiaomi 17 Ultra funktionalitet som påminner om Dynamic Island. Aktiva aktiviteter som musikuppspelning, timers och ljudinspelningar kan visas samtidigt och du kan svepa mellan och interagera med dem utan att behöva öppna respektive app helt. Det är knappast någon originell idé, men likväl en praktisk ny funktion.

Xiaomi har också legat långt fram när det gäller kompatibilitet mellan olika plattformar. HyperConnect möjliggör snabba trådlösa filöverföringar i stil med AirDrop mellan Xiaomi-enheter och enheter med Windows, iOS, iPadOS och macOS, något Xiaomi erbjöd långt innan Samsung eller Google ens började överväga inbyggd kompatibilitet med AirDrop.

Företagets AI-funktioner blir också allt fler. Utöver Google Gemini Live med kameradelning finns Xiaomis egna bildredigeringsverktyg som, även om de inte är bäst i klassen, erbjuder ett brett utbud och fungerar ganska bra för exempelvis uppskalning, utökning av bilder och borttagning av objekt. Detta kommer ovanpå den redan kraftfulla uppsättningen traditionella bildredigeringsverktyg i HyperOS inbyggda Galleri-app.

Xiaomi ligger också bakom flera riktigt bra och prisvärda telefoner, men HyperOS-upplevelsen på dessa tenderar att vara nedlusad med extra bloatware och till och med inbyggd reklam, vilket drar ned en annars funktionsrik användarupplevelse. Tack och lov slipper företagets mer påkostade modeller sådana irritationsmoment.

• Mjukvara - poäng: 4 / 5

Xiaomi 17 Ultra: kameror

• Enastående huvudkamera på 50 MP med 1-tumssensor och LOFIC + telefotokamera på 200 MP med mekanisk zoom
• Leica-förinställningar och stöd för APV-codec
• Videoinspelning i upp till 4K/120 fps med Dolby Vision

Stora sensorer står återigen i centrum för kameraupplevelsen i årets Ultra. Precis som 15 Ultra har Xiaomis senaste telefon en huvudkamera på 50 MP med en 1-tumssensor och motsvarande 23 mm brännvidd, men den här gången har Sonys sensorteknik ersatts av OmniVisions.

Light Fusion 1050L är en av de första mobilsensorerna med stöd för LOFIC-teknik (Lateral Overflow Integration Capacitor), vilket förbättrar det dynamiska omfånget hos 17 Ultra med ytterligare 2,5 steg jämfört med huvudkameran på 15 Ultra. Vanliga Xiaomi 17, som saknar LOFIC, erbjuder ett dynamiskt omfång på 13,5 EV, medan 17 Ultra når imponerande 16,5 EV.

Istället för att enbart förlita sig på att kombinera flera exponeringar för HDR-bearbetning ger LOFIC huvudsensorn i 17 Ultra större marginaler direkt på hårdvarunivå för att förhindra att högdagrar blir utfrätta. Det förbättrar inte bara det dynamiska omfånget, utan minskar också risken för bildartefakter, särskilt vid längre exponeringar och fotografering i svagt ljus.

Hårdvaran för ultravidvinkelkameran verkar vara oförändrad och istället för de två telefotosensorerna på 15 Ultra finns nu bara en enda telefotokamera – men misströsta inte. Xiaomi har nämligen utrustat den enorma nya HPE-telefotosensorn på 200 MP i formatet 1/1,4 tum med mekanisk optisk zoom, mellan motsvarande 75 och 100 mm (3,2x till 4,3x), samt zoom med ”optisk kvalitet” upp till 17,2x, motsvarande 400 mm.

Lägg därtill en hybridkonstruktion med linselement i glas, det första exemplet på ett APO Leica-objektiv i en smartphone och en vidareutveckling av samma utmärkta bildbehandling som hos föregångarna, så förtjänar Xiaomi 17 Ultra utan tvekan sin plats bland de bästa kameramobilerna just nu.

Xiaomi 17 Ultra - fotoexempel

Det dynamiska omfånget är, föga förvånande, den stora höjdpunkten hos bilderna från Xiaomi 17 Ultra, men kameran imponerar faktiskt på en rad andra områden också.

Färgerna är livfulla utan att se överdrivna ut, hudtoner återges väl och det finns knappt några märkbara spår av brus, inte ens i miljöer med svagt ljus. Bokeh-effekten – som förstås förbättras ytterligare av Xiaomis och Leicas bildbehandling – ser dessutom tilltalande och naturlig ut.

Även om det minsta fokusavståndet inte är i närheten av lika kort som på 15 Ultra levererar den nya telefotokameran fortfarande bra vid makrofotografering, medan den högupplösta selfiekameran också ger skarpare bilder.

Mångsidigheten hos systemet med tre kameror går inte heller att förneka, och det gäller även vid videoinspelning. Du kan förvänta dig imponerande mjuka övergångar när du växlar mellan olika brännvidder, respektabel bildstabilisering och möjlighet att filma i upp till 4K med 120 bilder per sekund, med stöd för både Dolby Vision och LOG. Det går dessutom att spela in i 8K med 30 bilder per sekund.

I den inbyggda kameraappen finns också möjlighet att dra nytta av den nya huvudsensorns LOFIC-teknik via ett särskilt fotograferingsläge, tillsammans med praktiska verktyg som focus peaking med falskfärgsvisning och zebramönster för korrekt exponering i Pro Video-läget.

Trots alla dessa funktioner står det ändå klart att 17 Ultra, till skillnad från sin föregångare, framför allt är byggd för att briljera inom stillbildsfotografering.

Det finns en tydlig skillnad i bildbehandlingen mellan stillbilder och video, framför allt när det gäller den förinställda färgåtergivningen. Xiaomis bildbehandling kan dock inte rädda ultravidvinkelkamerans videoprestanda i svagt ljus. Jämfört med material från telefonens övriga kameror blir videon mjuk, brusig och betydligt mörkare, vilket begränsar telefonens mångsidighet för videofilmare.

Xiaomi verkar dessutom ha tonat ned sina ambitioner kring ett professionellt videoarbetsflöde för Ultra-serien. Den officiella Xiaomi Rec. 709 LUT som introducerades med 15 Ultra, tillsammans med tillhörande dokumentation, finns inte längre tillgänglig från officiella källor. Samtidigt verkar flera funktioner vara låsta till Xiaomis inbyggda kameraapp.

Du kan inte växla mellan kamerorna när du spelar in i högre kvalitet än 4K/60 fps. När inspelningen väl har startat är du istället låst till antingen huvudkameran eller telefotokameran. Det finns inte heller något inbyggt alternativ för branschstandardiserade bildfrekvenser som 23,98, 24 eller 25 fps, och det tidigare nämnda LOFIC-videoläget går inte att använda om du samtidigt vill komma åt telefonens Pro Video-kontroller.

Tredjepartsappar kan kringgå Xiaomis ISP och bildbehandling för att ge dig mer direkt kontroll över signalen från telefonens sensorer, samt möjlighet att välja mellan fler bildfrekvenser och codecs – däribland Samsungs nya APV-codec, som är tänkt att konkurrera med Apple ProRes. Nackdelen är att sådana appar inte har stöd för telefonens mekaniska zoom och, för den som använder Leitzphone-versionen, inte heller kan dra nytta av den fysiska kontrollringen.

• Kameror - poäng: 4,5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: prestanda

• Snapdragon 8 Elite Gen 5-chip
• LPDDR5X-RAM och UFS 4.1-lagring
• 3D Dual-Channel IceLoop-kylsystem

Xiaomi 17 Ultra är utrustad med Qualcomms för närvarande bästa mobilchip: Snapdragon 8 Elite Gen 5.

Det är samma systemchip som sitter i bland annat OnePlus 15, Honor Magic 8 Pro och helt nya Oppo Find X9 Ultra, och som väntat är det ett riktigt kraftpaket.

Syntetiska prestandatester placerar det i absoluta toppskiktet och just Xiaomi 17 Ultra lyckades faktiskt överträffa de andra telefonerna med Snapdragon 8 Elite Gen 5 som jag har testat i bland annat Geekbench, om än bara med knapp marginal.

En av de största förbättringarna mellan 15 Ultra och 17 Ultra handlar dock inte om chippet, utan om den nyare telefonens 3D Dual-Channel IceLoop-kylsystem. Trots att årets Ultra är tunnare ger den nya processorn, tillsammans med Xiaomis mer värmeledande ångkammare på 5 500 mm², 17 Ultra märkbart bättre energieffektivitet och värmeavledning.

I praktiken innebär det att du kan spela krävande spel längre utan att prestandan sjunker. I Call of Duty: Mobile sjönk telefonen i princip aldrig under maximala 120 fps med låga grafikinställningar eller 70 fps med maximala inställningar, inte ens under längre spelsessioner. Det innebär också att du kan spela in video längre med det imponerande kamerasystemet, även vid högre upplösningar och bildfrekvenser.

I jämförande tester med stresstestet Wild Life Extreme i 3DMark klarade Xiaomi 17 Ultra upprepade gånger hela den 20 minuter långa testomgången, trots att temperaturen steg med 36 °C under testets gång. Xiaomi 15 Ultra tvingades däremot avbryta varje försök på grund av återkommande överhettning, trots att telefonen vid vissa testomgångar hade kylts aktivt i förväg.

Kombinera den här imponerande prestandan med några av marknadens snabbaste och mest energieffektiva standarder för RAM och lagring, så finns det väldigt lite som Xiaomi 17 Ultra inte klarar av rent prestandamässigt.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Xiaomi 17 Ultra: batteritid

• 6 800 mAh (Kina) | 6 000 mAh (övriga marknader) Xiaomi Si-C Surge-batteri
• Stöd för 90 W trådbunden, 50 W trådlös och 22,5 W omvänd trådbunden laddning

Precis som Honor brukar Xiaomi utrusta de globala versionerna av sina telefoner med mindre batterier än de kinesiska motsvarigheterna, och Xiaomi 17 Ultra är inget undantag.

Trots det har modellen jag testade ett rejält kisel-kolbatteri på 6 000 mAh. Det är samma kapacitet som batteriet i den kinesiska versionen av Xiaomi 15 Ultra och 11 procent större än batteriet på 5 410 mAh i den internationella version av 15 Ultra som jag testade förra året.

Med det större batteriet, den effektivare skärmen och processorn samt den förbättrade temperaturhanteringen är det knappast förvånande att Xiaomi 17 Ultra överträffar sin föregångare när det gäller batteritid i praktiken. I mina tester fick jag ut åtta timmars skärmtid, vilket är en timme mer än 15 Ultra klarade. Om du är försiktig med användningen går det att pressa ut upp till två dagar på en enda laddning.

Förbättringen är välkommen, men resultatet ligger fortfarande långt efter konkurrenter som OnePlus 15, vars batteri på 7 300 mAh bidrog till mer än dubbelt så lång skärmtid.

Precis som med de senaste Ultra-modellerna har Xiaomi inte sett någon anledning att höja laddningshastigheterna på 90 W med kabel och 50 W trådlöst, och jag håller faktiskt med. Även om den mindre Xiaomi 17 har ännu snabbare trådbunden laddning på 100 W kunde jag ändå ladda Xiaomi 17 Ultra fullt på bara 45 minuter, där telefonen passerade 80 procent efter 30 minuter.

Rent tekniskt behöver du aktivera laddningsläget Top Speed i telefonens inställningar för att få högsta möjliga hastighet, men även med standardinställningen laddas telefonen snabbt.

Xiaomis Surge-batterier omfattas också av företagets egna skydd och garantier, med löftet att batteriet ska behålla 80 procent av sin ursprungliga kapacitet efter 1 600 laddningscykler. Det bör innebära att batteriet håller sig i gott skick under flera års användning.

Beroende på vilken marknad du köper Xiaomi 17 Ultra på följer sannolikt ingen nätadapter med i förpackningen. Du behöver däremot inte längre använda Xiaomis egna laddare för att nå maximal laddningshastighet. Xiaomi har lagt till stöd för 90 W PPS-laddning, tillsammans med 22,5 W omvänd trådbunden laddning, vilket innebär att du kan använda kompatibla laddare och powerbanks från andra tillverkare utan att kompromissa med laddningshastigheten.

• Batteritid - poäng: 4 / 5

Bör du köpa Xiaomi 17 Ultra?

Köp den om...

Köp den inte om...

Xiaomi 17 Ultra: andra alternativ

Så testade vi Xiaomi 17 Ultra

• Testperiod: Två månader
• Testet omfattade: Vardagsanvändning, webbsurfning, sociala medier, fotografering, videosamtal, gaming, videostreaming och musikuppspelning
• Verktyg som användes: Geekbench 6, Geekbench AI, PCMark, 3DMark och inbyggd Android-statistik

Mitt testexemplar av Xiaomi 17 Ultra anlände strax före den internationella lanseringen i februari 2026 och jag har använt det regelbundet sedan dess.

Telefonen har varit med mig i princip varje dag och jag har därför haft gott om tid att testa användarupplevelsen i HyperOS 3, vanlig vardagsanvändning och multitasking, gaming med titlar som Call of Duty: Mobile och The Division: Resurgence, streaming av HDR-innehåll samt omfattande användning av kamerorna.

Utöver att testa kamerorna i en mängd olika situationer skickade Xiaomi senare även det officiella Photography Kit till mig, så att jag kunde testa hur användbart tillbehöret faktiskt är vid fotografering ute i fält.

Jag hade redan en officiell Xiaomi-laddare på 120 W, som jag använde för att testa telefonens snabbladdning efter att ha aktiverat läget Top Speed i batteriinställningarna. Mina siffror för skärmtid baseras däremot framför allt på verklig vardagsanvändning.

Jag har testat smartphones i 15 år och har erfarenhet av merparten av de senaste flaggskeppstelefonerna, vilket ger mig en bra grund för jämförelser.

• Först testad i april 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Om iPhone 17 Pro och 17 Pro Max innebar en nystart för Apples flaggskepp är iPhone 18 Pro och 18 Pro Max nästa steg i utvecklingen, där Apple för stafettpinnen vidare utan att göra särskilt många misstag.

Jag har tillbringat den senaste veckan med en iPhone 18 Pro Max i färgen Glacier och en iPhone 18 Pro i Burgundy. Båda färgerna är riktigt snygga tillskott till Apples färgutbud. Företaget har till största delen hållit fast vid förra årets framgångsrika koncept, samtidigt som några viktiga delar av upplevelsen har uppdaterats för att ta telefonerna ett steg längre.

Kamerasystemet har fortfarande tre kameror på 48 MP – huvudkameran, ultravidvinkelkameran och telefotokameran – men de nya Pro-kontrollerna i Kamera-appen ger fotograferingen nytt liv och låter dig vara betydligt mer kreativ när du vill.

Du kan också dra nytta av den nya variabla bländaren på huvudkameran Fusion på 48 MP. Den låter dig fotografera med ƒ/1,48, ƒ/1,8, ƒ/2,8 eller ƒ/4,0 och skapa unika bilder, bland annat med stjärnformade ljuseffekter från ljuskällor. Du kan förstås också låta Kamera-appen sköta inställningarna automatiskt. I de flesta fall får du då en välbalanserad bild som du fortfarande kan redigera i efterhand.

Efter att ha tagit hundratals bilder och spelat in dussintals videoklipp är jag imponerad av detaljrikedomen som iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kan leverera. Vissa bilder håller ungefär samma nivå som bilderna från förra generationens Pro-modeller, men de nya telefonerna kan också ta ännu snyggare bilder och spela in bättre videor, särskilt när du själv tar kontroll över inställningarna.

Under skalet sitter Apples första iPhone-chip som tillverkas med 2-nanometersteknik, A20 Pro. Det är inte överlägset föregångaren A19 Pro eller ens chippet före det, men processorn, grafikdelen och Neural Engine gör ett utmärkt jobb med att hantera både vanliga uppgifter i iOS och mer avancerade AI-funktioner. Det gäller bland annat att driva Siri AI på de marknader där funktionen finns tillgänglig och att hantera Apple Intelligence-funktioner i Bilder, som Clean Up och Reframing. Chippet ser också till att appar från andra utvecklare fungerar smidigt och jag skulle bli väldigt förvånad om du märker av några tydliga prestandaproblem någonstans.

iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kan utan problem mäta sig med någon av dagens bästa mobiler och jag misstänker att de kommer att fortsätta göra det i flera år framöver. Du kan återigen välja mellan en färgstark, livfull och skarp Super Retina XDR-skärm på antingen 6,3 eller 6,9 tum. Det är den största skillnaden mellan de två Pro-modellerna, eftersom Apple erbjuder samma funktioner i båda telefonerna.

En annan betydande förbättring är batteritiden. Enligt Apple håller iPhone 18 Pro längre än förra årets iPhone 17 Pro Max, medan iPhone 18 Pro Max sätter ett nytt batterirekord för iPhone. Lägg till den förbättrade värmehanteringen, en mindre Dynamic Island och introduktionen av Siri AI, så finns det gott om förbättringar även utanför kamerorna och processorn.

Det är också precis så iPhone 18 Pro och 18 Pro Max känns för mig: som en förfining av en redan utmärkt Pro-modell snarare än en helt ny produkt. Om iPhone 17 Pro-generationen handlade om att Apple förändrade grundkonceptet handlar iPhone 18 Pro om att ta det konceptet och förbättra det på alla fronter, utan att förstöra det som redan fungerade bra.

Skillnaderna är inte enorma på alla områden och om du redan har en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max behöver du förmodligen inte uppgradera. A20 Pro känns i stort sett lika snabbt som A19 Pro vid daglig användning, skärmarna är välbekanta och den övergripande designen är i princip oförändrad. Jag skulle ändå tro att vissa ägare av iPhone 17 Pro och 17 Pro Max kommer att vilja ta steget, framför allt tack vare kameraförbättringarna. Kombinationen av den variabla bländaren och en Kamera-app som äntligen går att anpassa ordentligt med Pro-kontroller ger användaren en kontroll över fotograferingen som jag har velat se Apple bygga in i iPhone i flera år.

Om du däremot fortfarande använder en iPhone 15 Pro, 15 Pro Max eller en ännu äldre modell innebär iPhone 18 Pro och 18 Pro Max ett betydligt större generationskliv. Du får större och bättre skärmar, avsevärt förbättrade kameror, längre batteritid, ett snabbare och mer framtidssäkert chip, bättre värmehantering och en modern, tålig design som Apple nu har haft ett helt år på sig att förfina.

Det är också det som gör iPhone 18 Pro och 18 Pro Max så intressanta. Ingen av de enskilda uppgraderingarna behöver förändra hur du använder din iPhone i grunden. Tillsammans skapar de däremot ett riktigt kraftfullt flaggskepp som känns redo att hänga med under många år framöver.

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: pris & tillgänglighet

• iPhone 18 Pro kostar från 16 495 kronor med 256 GB lagring
• Båda Pro-modellerna finns med 256 GB, 512 GB, 1 TB och 2 TB lagring
• Båda modellerna började säljas den 18 september 2026

Apple presenterade officiellt iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max under sitt ”Surprise and Shine”-evenemang den 9 september 2026. Förhandsbokningarna öppnade i samband med presentationen och telefonerna började säljas den 18 september.

iPhone 18 Pro har ett svenskt startpris på 16 495 kronor för modellen med 256 GB lagring. Båda telefonerna finns även med 512 GB, 1 TB och 2 TB lagring, där det sistnämnda alternativet nu erbjuds för båda Pro-modellerna. Du kan välja mellan färgerna Burgundy, Glacier, Silver och Black.

Båda telefonerna finns tillgängliga sedan den 18 september 2026.

• Värde - poäng: 4 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: design

• iPhone 18 Pro behåller aluminiumkonstruktionen och den upphöjda kameradelen från iPhone 17 Pro
• De nya färgerna Burgundy och Glacier ger Pro-serien lite välkommen personlighet
• En ny ångkammare och Nanotwin-koppar bidrar till att hålla temperaturen nere vid hög belastning

Med iPhone 17 Pro och iPhone 17 Pro Max valde Apple att göra om designen på sina Pro-modeller ordentligt. Den tidigare kameraupphöjningen på vänster sida ersattes av en upphöjd kameradel som sträcker sig över hela telefonens baksida. Apple återgick dessutom till aluminium och lade stort fokus på hållbarhet.

Med tanke på det var sannolikheten för ännu en omfattande designförändring i nästa generation ganska liten. iPhone 18 Pro och 18 Pro Max håller därför fast vid en design som inte bara fick höga betyg i våra recensioner, utan också uppskattades av en bredare publik. Själv har jag växlat mellan iPhone 17 Pro Max i färgen Cosmic Orange och iPhone Air under det senaste året.

iPhone 18 Pro och 18 Pro Max behåller aluminiumkonstruktionen och den upphöjda kameradelen från förra årets modeller. Det kan verka som ett försiktigt val, särskilt med tanke på att den vikbara iPhone Duo lanseras vid sidan av de här traditionella telefonerna i oktober. Samtidigt visar det att Apple väljer att vidareutveckla en design som redan fungerar, ungefär på samma sätt som företaget gjorde i övergången från iPhone 16 till iPhone 17.

För att få iPhone 18 Pro och 18 Pro Max att sticka ut från mängden – och göra det tydligt att du har en av Apples senaste telefoner snarare än en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max – har företaget introducerat två helt nya färger. Jag kan faktiskt inte bestämma mig för vilken som är min favorit och som tur är har jag fått testa båda.

Burgundy är en mörkt vinröd nyans som ger ett elegant och exklusivt intryck, medan Glacier, som Apple redan antydde i inbjudan till lanseringsevenemanget, är en blandning av blått och silver som känns riktigt fräsch. Det är de två färger som sticker ut mest. Båda är betydligt mer nedtonade än Cosmic Orange, men samtidigt lite mer livfulla än förra årets Dark Navy. De kompletteras av silver och den första Pro-modellen i en riktigt svart färg. Det visar att Apple lyssnar på användarna och jag välkomnar verkligen fler färgalternativ i Pro-serien.

Måtten är oförändrade jämfört med föregångarna. iPhone 18 Pro mäter 150 × 71,9 × 8,75 mm, medan iPhone 18 Pro Max mäter 163,4 × 78 × 8,75 mm. Det innebär att båda telefonerna har exakt samma yttermått som förra årets modeller.

Knapparna sitter också på samma ställen, så om du har använt en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max under det senaste året finns det inget nytt att vänja sig vid. Strömknappen och Camera Control sitter på höger sida, medan Action-knappen och volymknapparna sitter på vänster sida. Båda telefonerna är dock något tyngre än sina föregångare. iPhone 18 Pro väger 211 gram, jämfört med tidigare 206 gram, medan iPhone 18 Pro Max har ökat från 233 till 249 gram.

Trots den lilla viktökningen känns både Pro-modellen på 6,3 tum och Pro Max på 6,9 tum bekväma att hålla i och har en ganska bra viktfördelning. För mig är Pro Max fortfarande en telefon som kräver två händer, särskilt när jag skriver meddelanden, medan Pro förblir det mindre och mer lättanvända alternativet.

Ceramic Shield 2 finns också kvar. Att döma av skyddsbeläggningen på min iPhone Air och 17 Pro Max har tekniken gjort underverk för att förhindra små nötningar och repor på framsidan. Den gör också att jag inte längre behöver få panik varje gång jag tappar telefonen, eftersom skärmarna fortfarande är helt fria från märken efter ett års användning. Under de dagar jag har testat iPhone 18 Pro och 18 Pro Max har jag inte sett några repor på framsidan eller något slitage på baksidan, som består av både aluminium och glas.

iPhone 17 Pro Max var känd för att bli varm, eller åtminstone märkbart varmare att hålla i, under mer krävande aktiviteter som spelande eller längre foto- och videoinspelningar. Apple har försökt åtgärda det problemet med ny kylteknik under skalet.

Telefonerna har fått en ny konstruktion för värmehantering med en ångkammare vars placering har justerats och vars yta är tre gånger större för att kunna leda bort värme mer effektivt. Apple har kombinerat detta med Nanotwin-koppar, ett material som enligt företaget är först i branschen och som har integrerats i skärmens underliggande konstruktion för att hjälpa till att hålla skärmytan sval.

För det mesta har den nya lösningen lyckats hålla iPhone 18 Pro och 18 Pro Max svala under mina tester. Telefonerna kan fortfarande bli varma, men inte alls lika varma som iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max. När värmen väl blir märkbar är den dessutom mer jämnt fördelad.

Jag märkte framför allt att temperaturen steg under längre fotograferings- och inspelningspass, särskilt när jag växlade mellan foto och video. Även då var värmen mer jämnt fördelad och bättre reglerad, samtidigt som telefonerna svalnade snabbare.

Det är en ganska subtil förändring, men en som faktiskt spelar roll när du använder telefonen intensivt. Det sammanfattar egentligen hela designfilosofin bakom iPhone 18 Pro och 18 Pro Max. Apple har inte försökt uppfinna hjulet på nytt i år, utan har istället tagit designen som introducerades med iPhone 17 Pro och förfinat de delar som verkligen spelar roll: hållbarheten, värmehanteringen, ytbehandlingen och hur telefonen känns vid längre användning.

• Design - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: skärm

• Två storlekar, men samma funktioner och upplevelse
• Ny antireflexbehandling kompletterar en maximal ljusstyrka på 3 000 nits och 120 Hz ProMotion
• Mindre Dynamic Island med plats för tre Liveaktiviteter

Den viktigaste frågan när du ska välja mellan iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max handlar om storleken, eftersom båda modellerna erbjuder samma funktioner, vilket är väldigt positivt. iPhone 18 Pro har en skärm på 6,3 tum, medan iPhone 18 Pro Max har en skärm på 6,9 tum. Båda är färgstarka, livfulla och en fröjd att både titta på och använda, oavsett om du pratar med vänner eller familj via FaceTime, skriver meddelanden, läser mejl, surfar på nätet, bläddrar bland dina bilder, tittar på videor eller bara navigerar i iOS.

En stor del av detta beror på att båda telefonerna har Super Retina XDR-skärmar med OLED-teknik och Always-On-funktion. Det innebär att skärmen kan sänka ljusstyrkan och fortsätta visa klockan, widgetar och till och med aviseringar när telefonen är låst. Precis som iPhone 17 Pro och 17 Pro Max har de nya modellerna en otroligt följsam uppdateringsfrekvens på 120 Hz med ProMotion och en maximal ljusstyrka på 3 000 nits. Det är osannolikt att skärmen alltid arbetar med så hög ljusstyrka, men jag kan konstatera att jag inte hade några som helst problem med att se innehållet på skärmen under en solig och varm dag.

Skärmen har också fått en ny antireflexbehandling. Det handlar inte om en fullständig nanostrukturerad beläggning av samma typ som finns på vissa av Apples andra skärmar och den vikbara iPhone Duo, men det är en märkbar förbättring när det gäller att minska reflektioner och fingeravtryck. Den är särskilt användbar utomhus, där färre reflektioner innebär att du inte behöver kämpa lika mycket för att se vad som faktiskt visas på skärmen. Jämfört med äldre iPhone-modeller, som iPhone 16 och tidigare generationer, känns det här som en betydligt större skärmuppgradering.

Det finns dock en förändring som verkligen fångade min uppmärksamhet och det är också den viktigaste nyheten när det gäller skärmen: Apple har gjort Dynamic Island mindre på både iPhone 18 Pro och 18 Pro Max. Den är nu ungefär lika stor som en lite större gelkapsel och tar betydligt mindre uppmärksamhet i anspråk längst upp på skärmen, om man nu ens tyckte att den var störande tidigare.

Utöver den mindre storleken är den andra stora nyheten att Dynamic Island nu har stöd för tre Liveaktiviteter istället för två. Det kan exempelvis handla om vägbeskrivningar, musikuppspelning och en timer. Om du är ute och flyger skulle det istället kunna vara flygbolagets app som visar ditt platsnummer, Flighty som räknar ner tiden till ankomst och musik som spelas upp via Apple Music eller Spotify.

Jag säger inte att du behöver rusa iväg och uppgradera enbart för den här förändringen om du redan har en iPhone 17 Pro eller 17 Pro Max, även om kamerorna eller batteritiden kanske kan vara tillräckliga skäl. Men om du gillar att använda Dynamic Island är det definitivt en riktigt praktisk förbättring som gör vardagen lite smidigare.

• Skärm - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: kameror

• Pro-kontrollerna är äntligen här och låter dig justera bländare, slutartid, vitbalans och mycket mer
• Huvudkameran Fusion på 48 MP har en justerbar bländare från ƒ/1,48 till ƒ/4,0
• Bättre detaljrikedom, imponerande prestanda i svagt ljus och utmärkt zoom på 4x och 8x

Nu blir det riktigt intressant. iPhone 18 Pro och 18 Pro Max har fortfarande en huvudkamera, ultravidvinkelkamera och telefotokamera på 48 MP vardera, precis som iPhone 17 Pro och 17 Pro Max. Men det har skett flera förändringar och på ett område är skillnaden särskilt stor.

Till att börja med har Apple äntligen lyssnat på alla som har efterfrågat fler inställningsmöjligheter i Kamera-appen. Nu finns det Pro-kontroller som låter dig justera bländare, slutartid och vitbalans för huvudkameran, tillsammans med en rad andra verktyg. Bland annat har Fotografiska stilar förbättrats med mer detaljerade inställningsmöjligheter och det går nu även att visa ett histogram.

Du kan dessutom anpassa vilka av kontrollerna som ska visas längst upp på skärmen, ungefär på samma sätt som när du utformar din perfekta hemskärm eller anpassar Kontrollcenter. Ändringar av slutartid och bländare kan sparas mellan fotograferingstillfällena om du har aktiverat alternativet för att bevara kamerainställningar. Däremot går det inte att skapa egna förinställningar med en specifik bländare eller slutartid. Det skulle vara en trevlig uppgradering, Apple.

Fotografiska stilar har också blivit mer flexibla. Du kan fortfarande välja mellan de vanliga förinställningarna, men Apple ger dig nu mer detaljerad kontroll över bland annat texturer, med särskilda justeringsmöjligheter för hud. Med rätt inställningar kan du få porträtt med mjukare hud och mer lyster, även om det ibland sker på bekostnad av vissa detaljer, särskilt i bildens mörkare områden.

Det är här jag tycker att Apples tillvägagångssätt fungerar riktigt bra. Den automatiska bildbehandlingen försöker i regel hitta en balans mellan detaljrikedom, exponering, färger och hudtoner, så att du inte behöver tänka på något av detta. Men om du vill vara mer kreativ finns verktygen där. Du kan dessutom fortfarande göra justeringar i efterhand, istället för att behöva få alla inställningar perfekta innan du trycker på avtryckaren.

Här är en överblick över kameraspecifikationerna innan vi går vidare till den stora förändringen som gäller huvudkamerans objektiv:

• Huvudkamera Fusion på 48 MP med variabel bländare på ƒ/1,48, ƒ/1,8, ƒ/2,8 eller ƒ/4,0
• Ultravidvinkelkamera Fusion på 48 MP med bländare ƒ/2,2
• Telefotokamera Fusion på 48 MP med bländare ƒ/2,8

Med de här kamerorna kan du fortfarande fotografera med 0,5x, 1x med brännvidderna 24, 28 eller 35 mm, samt 2x zoom genom en digital beskärning som ger resultat av optisk kvalitet. Du får också 4x optisk zoom och 8x zoom med optisk kvalitet genom beskärning av sensorn. Vill du komma ännu närmare motivet kan du använda upp till 40x digital zoom.

Den stora nyheten är dock att huvudkameran, som din iPhone använder som standard, för första gången någonsin har fått en variabel bländare. Om du tittar riktigt noga, eller riktar en annan kamera mot objektivet, kan du faktiskt se hur bländaren justeras och blir större eller mindre för att släppa in mer eller mindre ljus. Det innebär också att den fasta bländaren på ƒ/1,78 från iPhone 17 Pro och 17 Pro Max har ersatts av fyra alternativ: ƒ/1,48, ƒ/1,8, ƒ/2,8 och ƒ/4,0.

Du kan förstås välja att helt ignorera den nya funktionen, precis som möjligheten att justera vitbalans och slutartid, och istället låta din iPhone och dess bildbehandling automatiskt välja de inställningar som den bedömer ger bäst resultat. Under mina tester hittills har det fungerat riktigt bra. Bildkvaliteten ligger åtminstone i nivå med iPhone 17 Pro och 17 Pro Max, men i de flesta fall överträffar de nya modellerna sina föregångare med bättre detaljrikedom, mer naturlig bakgrundsoskärpa, bättre fokusering och utmärkt återgivning av högdagrar.

Även bildbehandlingen har uppdaterats. Kamerorna fungerar fortfarande på det sätt jag har vant mig vid från en iPhone, men bilderna är genomgående mer detaljerade och skarpare. Ibland är färgerna också lite mer intensiva tack vare förändringarna i bildbehandlingen. Framför allt har jag märkt att bilder tagna med 4x och 8x zoom bevarar fler detaljer än hos föregångarna. Det är ingen dramatisk förändring av den typiska bildkaraktären hos iPhone, men det är en tydlig förbättring av hur telefonen hanterar detaljer och ger liv åt olika motiv.

Zoomen på 4x och 8x fortsätter att överraska mig med hur mycket detaljer den kan fånga. Den förstnämnda är helt optisk, medan den senare kombinerar optisk zoom med en beskärning av sensorn. Oavsett om jag fotograferar detaljer i Disney Worlds parker eller zoomar in på något långt bort förblir resultaten imponerande detaljrika, utan att bilderna ser ut som hårt bearbetade digitala beskärningar.

Den variabla bländaren gör huvudkameran mer flexibel, särskilt när du vill kontrollera hur mycket ljus som släpps in eller hur tydligt motivet ska separeras från bakgrunden. Den större maximala bländaröppningen gör också den redan utmärkta huvudkameran ännu mer mångsidig i svagt ljus. Eftersom det dessutom är den kamera som din iPhone använder som standard är det sannolikt den du kommer att fotografera mest med.

Världens mest magiska plats förtjänar väl världens bästa mobilkamera? Därför har jag genomfört större delen av mina kameratester med iPhone 18 Pro och 18 Pro Max i Disney Worlds parker i Orlando. Jag har dessutom tagit mängder av bilder i New Jersey, Kalifornien och till och med uppe i luften genom flygplansfönster. Det innebär att jag har testat kamerorna under nästan alla tänkbara förhållanden, från Floridas stekande sol till nattöppna attraktioner, inomhusmiljöer, rörliga motiv och allt däremellan.

Jag har också satt kamerornas prestanda i svagt ljus på prov runt Disney World, bland annat genom att ta mängder av bilder efter solnedgången. Även i autoläget kunde iPhone 18 Pro leverera detaljrika och välbelysta bilder på kortare tid än tidigare. Nattläget behövde ofta bara mellan en och tre sekunder för att ta en bild, jämfört med fem till åtta sekunder hos tidigare generationer.

Det innebär att du inte behöver vänta lika länge på att kameran ska slutföra exponeringen och, ännu viktigare, att risken minskar för att ett motiv som rör sig ska förvandlas till en suddig röra. Det går även att använda längre exponeringstider om din iPhone känner av att den står på ett stativ.

När jag ville ha mer kontroll kunde jag däremot själv justera slutartiden och bländaren vid fotografering med 1x eller 2x zoom. På så sätt kunde jag bestämma hur jag ville fånga motivet istället för att överlåta allt åt telefonen. Om du är beredd att lägga lite tid på att utforska kontrollerna kan du verkligen anpassa hur din iPhone fotograferar olika scener och bli betydligt mer kreativ med dina bilder.

Jag fotograferade exempelvis byggnaden Magic of Disney Animation på kvällen med bländaren inställd på ƒ/1,48 och slutartiden på 1/30 sekund. Jag valde medvetet en större bländaröppning och en långsammare slutartid för att släppa in mer ljus. Resultatet blev en detaljrik bild med fylliga färger och en dramatisk nattkänsla, vilket du kan se här ovanför. Det är fortfarande en iPhone, så du kan absolut låta allt stå på Auto och ändå få en fantastisk bild. Men när du vill ta mer kontroll finns verktygen där för att hjälpa dig att fånga precis den bild du har föreställt dig.

Samma Pro-kontroller finns även för videoinspelning, vilket ger dig större kontroll över hur du filmar rörliga motiv. Det finns dessutom en ny funktion för automatisk motivföljning som jag har haft särskilt stor nytta av när jag har filmat motiv som rör sig snabbt.

Jag testade funktionen på berg- och dalbanan Slinky Dog Dash i Disney World och filmade tåget när det körde nedför en sluttande del av banan. Min iPhone gjorde ett utmärkt jobb med att hålla tågets främre del i fokus, samtidigt som passagerarna blev suddiga på grund av hastigheten. Även belysningen längs spåret förblev imponerande tydlig när tåget susade förbi. Videoklippet blev otroligt lyckat och visar verkligen vad en iPhone kan åstadkomma när den filmar ett motiv som rör sig snabbt.

Den främre kameran på 18 MP är i princip oförändrad jämfört med förra året, men det behöver inte vara något negativt. Center Stage-kameran använder fortfarande den smarta kvadratiska sensorn som gör att du kan växla mellan stående och liggande bildformat utan att fysiskt behöva vrida på telefonen. Ännu bättre är att kameran automatiskt anpassar bildutsnittet för att få plats med fler personer.

Kamerorna är utan tvekan den mest spännande delen av iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max. Precis som under tidigare år är de också en av de främsta anledningarna till att välja en Pro-modell. Du får tre riktigt kapabla kameror och möjlighet att både fånga bredare motiv och komma närmare det du vill fotografera.

I år ger Apple dig dessutom större kontroll och har lagt till en riktigt trevlig uppgradering av huvudkameran. I slutändan är valet ditt: du kan fortsätta använda autoläget och ändå ta fantastiska bilder, eller sätta din personliga prägel på fotograferingen genom att justera inställningarna och arbeta mer medvetet med varje bild.

Visst har appar från andra utvecklare erbjudit många av de här kontrollerna tidigare, men enligt mig gör det stor skillnad att de nu är inbyggda direkt i Apples egen Kamera-app. Du behöver inte ladda ner någon annan app eller lära dig ett nytt gränssnitt för att dra nytta av dem. Alla verktyg finns där så fort du öppnar kameran.

• Kameror - poäng: 5 / 5

Fotoexempel

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: mjukvara, Siri AI och Apple Intelligence

• Siri AI finns nu som betaversion och kan arbeta mellan appar med hjälp av din personliga information
• Funktionen kan använda det som visas på skärmen för att förstå sammanhanget och besvara frågor
• Det är ett stort steg framåt, men Siri AI gör fortfarande misstag och har vissa brister

iPhone 17 Pro och iPhone 17 Pro Max levererades med iOS 26, så det är knappast någon överraskning att iOS 27 är förinstallerat på iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max. Systemet fungerar riktigt bra på de nya telefonerna och A20 Pro-chippet under skalet ser till att allt flyter på utan problem. Vi återkommer till processorn lite längre fram.

En stor del av förbättringarna i iOS 27 finns under skalet och handlar om att göra systemet snabbare, vilket är särskilt välkommet för äldre telefoner. Dessutom finns fler möjligheter att anpassa Liquid Glass-gränssnittet, bland annat genom att justera hur framträdande glaseffekten ska vara.

Den stora nyheten är dock att iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max levereras med den nya AI-drivna versionen av Siri, som finns tillgänglig som betaversion i utvalda regioner. Samtidigt introduceras flera nya Apple Intelligence-funktioner.

Till att börja med är Siri AI betydligt snabbare och visar dessutom vad den gör under tiden, vilket gör upplevelsen mer transparent. Jag har exempelvis bett om information om min senaste flygresa och kunnat se hur Siri AI öppnar rätt app, oavsett om det handlar om Kalender, Flighty, United Airlines eller till och med Mail, för att hämta den information jag söker. Jag har också använt funktionen för att bekräfta min avgångstid och fråga hur lång tid det kan ta att ta sig till flygplatsen. Det fungerar faktiskt riktigt bra och känns både naturligt och enkelt att lära sig.

Det betyder däremot inte att allt är perfekt. När Siri AI hämtar information från olika appar kan det ibland uppstå fel. Ibland hämtar den fel uppgifter eller gör en felaktig tolkning av vad jag egentligen frågar efter. Men med tanke på hur försenad den här uppgraderingen har varit och hur begränsad den tidigare versionen av Siri har känts, upplever jag ändå att Apple äntligen har börjat infria löftet om en mer kapabel assistent. Samtidigt fortsätter företaget att prioritera integriteten när Siri arbetar med din personliga information och det som finns på din enhet.

Du kan till och med be Siri AI att titta på det som visas på skärmen, vilket gör funktionen ännu mer användbar. Istället för att behöva förklara allt du tittar på kan du låta Siri förstå sammanhanget utifrån det som redan finns framför dig och sedan fortsätta därifrån. Det är en sådan funktion som kanske låter ganska obetydlig på papperet, men som snabbt känns som den självklara utvecklingen av Siri när du väl börjar använda den.

Apple Intelligence erbjuder också en rad andra förbättringar, bland annat nya sätt att arbeta med bilder, uppdateringar av Bilder och andra appar samt fler möjligheter att dra nytta av AI direkt på enheten. För mig är Siri AI ändå utan tvekan den största nyheten. Efter flera år då Siri har känts som en assistent som halkat allt längre efter konkurrenterna känns det äntligen som att jag faktiskt pratar med en AI-assistent på min iPhone, snarare än att bara ge kommandon till ett röststyrt gränssnitt.

Även om funktionen fortfarande är i betastadiet och det uppenbart finns en del problem kvar att lösa är det en viktig skillnad. Apple pratar inte längre bara om vad Siri kommer att kunna göra i framtiden. På iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kan jag faktiskt använda de nya funktionerna redan nu, åtminstone på de marknader där de har lanserats. Siri är snabbare, mer konversationsinriktad, förstår fler sammanhang och kan arbeta med de appar och den information som redan finns på min telefon.

För mig innebär det att iOS 27 inte känns som ännu en årlig mjukvaruuppdatering med en massa uppseendeväckande nyheter, utan snarare som grunden för den riktning Apple vill ta iPhone i framöver. A20 Pro ger systemet den processorkraft som behövs för att allt ska fungera smidigt, medan Siri AI äntligen börjar leva upp till löftena kring Apple Intelligence. Eftersom funktionen är inbyggd direkt i iPhone och utformad för att arbeta med informationen som redan finns på enheten känns den dessutom som en betydligt mer naturlig förlängning av hur jag redan använder min telefon, snarare än ännu en AI-chattbot som jag måste komma ihåg att öppna.

• Mjukvara - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: prestanda

• A20 Pro är ett otroligt snabbt chip
• De största förbättringarna jämfört med A19 Pro märks vid särskilda typer av uppgifter och ger mer prestanda att växa i
• Förbättrad värmehantering hjälper till att hålla telefonerna svalare vid hög belastning

Det är kanske ingen större överraskning, men A20 Pro-chippet i iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max är, precis som Apple hävdar, det snabbaste chip som företaget någonsin har använt i en iPhone. Faktum är att det på flera sätt påminner mer om ett systemchip i Apples M-serie, som företaget skulle kunna använda i en Mac, än om tidigare chip i A-serien.

Med A20 Pro har systemchippet placerats bredvid DRAM-minnet istället för att minnet ligger ovanpå chippet, som i tidigare generationer. Det tillverkas dessutom med 2-nanometersteknik, precis som M6.

A20 Pro i iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max består av en sexkärnig processor med två prestandakärnor och fyra effektivitetskärnor, en grafikprocessor med sju kärnor och en dubbel Neural Engine med 16 kärnor vardera.

Vad innebär då allt detta i praktiken? Ungefär vad du kan förvänta dig av en ny iPhone i Pro-serien: allt går snabbt. Appar öppnas utan fördröjning, det går smidigt att växla mellan dem, spel flyter på utan problem och inte ens mer krävande uppgifter verkar innebära någon större utmaning för A20 Pro.

Ta videoexport som exempel. Jag har exporterat videor i 4K med grafik, text och övergångar i både Edits och CapCut, och iPhone 18 Pro och 18 Pro Max hanterar uppgifterna snabbt. Det är vid den här typen av arbete som kombinationen av det nya chippet och all processorkraft verkligen märks, särskilt när du arbetar med mer avancerad videoredigering.

Spel är ett annat område där A20 Pro får visa vad det går för. Real Flight Simulator flyter på utan problem och spelmiljöerna renderas snabbt medan jag flyger omkring. Detsamma gäller Wuthering Waves och Genshin Impact, som båda verkar belasta telefonerna ganska hårt, men som de ändå hanterar utan några märkbara problem.

Multitasking har inte heller varit något bekymmer. Jag har haft mängder av appar öppna, hoppat in i FaceTime mitt under ett spel och växlat mellan flera meddelandekonversationer utan att iPhone 18 Pro eller 18 Pro Max har tappat tempot. Det är kanske inte den mest spännande delen av prestandan, men det är också här du märker kraften hos A20 Pro i vardagen. Du behöver helt enkelt inte fundera särskilt mycket på vad som körs i bakgrunden.

Funktionen Clean Up i Bilder är exempelvis lite snabbare än på iPhone 17 Pro, vilket innebär att det går fortare att ta bort oönskade föremål eller personer från en bild. Skillnaden är inte enorm, men om du använder den här typen av verktyg ofta blir de små tidsbesparingarna märkbara i längden.

iPhone 18 Pro och 18 Pro Max hanterar dessutom värme bättre, vilket innebär att du kan belasta telefonerna under längre perioder utan att de blir lika obehagligt varma som jag upplevde att iPhone 17 Pro-generationen kunde bli. Värmen har förstås inte försvunnit helt, men den fördelas jämnare istället för att koncentreras till en enda punkt på baksidan. Telefonerna svalnar också snabbare.

Det är dock viktigt att sätta prestandaförbättringarna i perspektiv. A20 Pro är inte dramatiskt snabbare än A19 Pro i iPhone 17 Pro eller chippet i iPhone Air. Även jämfört med exempelvis iPhone 16 Pro kommer du sannolikt bara att märka större förbättringar i vissa situationer. Men det är egentligen inte heller poängen.

A20 Pro ger iPhone mer prestanda att växa i inför framtiden, särskilt i takt med att vi använder allt fler AI-drivna funktioner på våra telefoner och i allt större utsträckning även på andra Apple-enheter. Efter att ha tillbringat så mycket tid med chippet känner jag mig helt övertygad om att iPhone 18 Pro och 18 Pro Max kommer att kunna leverera riktigt bra prestanda i flera år framöver.

Om du däremot uppgraderar från en iPhone 15 eller en ännu äldre modell är det här jag tror att du verkligen kommer att märka skillnaden. Du får inte bara ett snabbare chip, utan också en telefon med betydligt större prestandareserver för krävande spel, videoredigering, Apple Intelligence och de funktioner som Apple kan komma att introducera under de närmaste åren.

Både iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max kommer dessutom att använda Apples egenutvecklade C2-modem globalt.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Apple iPhone 18 Pro and 18 Pro Max: batteri

• Jag fick i genomsnitt omkring 30 timmars batteritid, där Pro Max höll ut ännu längre
• 50 % laddning på bara 15 minuter gör att du snabbt kan komma igång igen med trådbunden laddning

Utöver den variabla bländaren på huvudkameran och det snabbare A20 Pro-chippet utlovar Apple stora förbättringar av batteritiden i sina senaste Pro-modeller. Faktum är att företaget hävdar att iPhone 18 Pro håller längre än iPhone 17 Pro Max, medan iPhone 18 Pro Max har den längsta batteritiden någonsin i en iPhone.

Mer specifikt handlar det om upp till 36 timmars videouppspelning på iPhone 18 Pro och upp till 45 timmar på iPhone 18 Pro Max. Siffrorna bygger på Apples egna tester av videouppspelning och den faktiska batteritiden varierar beroende på hur du använder telefonen. Det är också värt att komma ihåg att nya telefoner behöver lite tid för att slutföra indexeringen och komma igång ordentligt.

Jag kommer förmodligen att behöva återkomma till det här avsnittet under de kommande veckorna, när indexeringen är klar och jag inte längre tar hundratals bilder och spelar in mängder av videoklipp varje dag. Det är trots allt en intensiv testperiod. Hittills har jag dock fått ut omkring 30 timmars användning i genomsnitt med både iPhone 18 Pro och iPhone 18 Pro Max innan de har behövt laddas, där Max-modellen håller ut lite längre.

Även under en särskilt intensiv dag i Floridas hetta, då jag tog hundratals bilder och spelade in nästan en timmes video, höll iPhone 18 Pro Max imponerande länge innan jag behövde återvända till hotellet för att ladda den. Batteriet kan förstås laddas ur snabbt vid riktigt intensiv användning, särskilt om du fotograferar och filmar mycket, men hittills har båda telefonerna imponerat under mina tester.

I Future Labs batteritest höll iPhone 18 Pro i 16 timmar och 17 minuter, medan iPhone 18 Pro Max klarade 18 timmar och 27 minuter. Det är betydligt kortare än Apples egna siffror för videouppspelning, men vid min dagliga användning har batteritiden legat något närmare företagets uppgifter.

Under min sista testdag tog jag iPhone 18 Pro Max från laddaren klockan 06.00 och strax före klockan 11.00 hade batterinivån sjunkit till 80 %. Efter flitig användning av olika appar och en del fotografering och filmande låg batteriet på omkring 40 % vid 18-tiden, efter en period med mer intensiv användning. I genomsnitt fick jag dock ut ungefär 30 timmars användning.

Apple har också förbättrat den snabba trådbundna laddningen, så att du nu kan ladda batteriet till 50 % på bara 15 minuter. Jag lyckades uppnå det med båda telefonerna, både med Apples egen Dynamic-laddare på 40 W och med den mindre Anker Nano Cube på 45 W. Det innebär att du inte behöver vara bunden till ett eluttag särskilt länge innan du kan fortsätta använda telefonen, även om du skulle råka tömma batteriet helt.

• Batteri - poäng: 5 / 5

Bör du köpa Apple iPhone 18 Pro eller 18 Pro Max?

Köp om...

Köp inte om...

Apple iPhone 18 Pro och 18 Pro Max: andra alternativ

Så testade jag Apple iPhone 18 Pro och 18 Pro Max

Jag har bevakat iPhone sedan iPhone 8-generationen och iPhone 3GS var min allra första egna iPhone. Inför den här recensionen har jag tillbringat en vecka med iPhone 18 Pro i färgen Burgundy och iPhone 18 Pro Max i färgen Glacier.

Jag har använt båda som mina primära telefoner och testat allt från samtal och streaming till spel, arbetsappar, fotografering och videoinspelning. Jag har också genomfört prestandatester, testat multitasking och krävande arbetsuppgifter samt följt batteriförbrukningen under olika användningsförhållanden, tillsammans med ett standardiserat batteritest.

För att testa kamerorna har jag tagit hundratals bilder och spelat in mängder av videoklipp runt om i Disney World, bland annat i Magic Kingdom, EPCOT, Hollywood Studios och på resortanläggningarna. Jag har dessutom fotograferat i New Jersey, Kalifornien och genom flygplansfönster. Jag har testat samtliga bakre kameror, flera olika brännvidder, den variabla bländaren, Pro-kontrollerna, nattläget, porträttläget och videoinspelningen, samt den främre Center Stage-kameran på 18 MP.

Jag har också jämfört iPhone 18 Pro och 18 Pro Max med föregående generations Pro-modeller, iPhone 17, iPhone Air och andra smartphones, däribland Pixel 11 och Pixel 11 Pro.

• Först testad i september 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

KitchenAid KF3 Fully Automatic Espresso Machine är mellanmodellen i företagets serie med tre kompakta bön-till-kopp-maskiner som lanserades under 2026. Den placerar sig mellan KitchenAid KF2 och KitchenAid KF4. Tack vare sitt smala format passar den särskilt bra i mindre kök, men den fungerar utan problem även i större hushåll tack vare fyra anpassningsbara användarprofiler och över 15 olika kaffedrycker.

Maskinen använder KitchenAids IntelliGrind-system, som även finns i de större modellerna KF6 och KF8. Systemet analyserar automatiskt kaffebönorna och väljer den malningsgrad som passar bäst. Under testperioden upplevde jag att det konsekvent resulterade i välbalanserad och smakrik espresso.

KF3 automatiska mjölksystem använder en slang som placeras i en valfri mjölkbehållare. KF4 bygger på samma lösning, men levereras med en medföljande behållare. Med systemet kan jag enkelt tillaga bland annat latte och cappuccino. Trots att KitchenAid inte uttryckligen anger stöd för växtbaserade alternativ lyckades maskinen skapa ett riktigt bra mjölkskum även med baristahavredryck.

KitchenAid har även utrustat KF3 med ett par recept för iskaffe. Precis som hos KF4 och andra maskiner jag testat, exempelvis Philips LatteGo 4400 Series, ska du först lägga isbitar i glaset innan bryggningen startar. KitchenAid uppger att maskinen brygger espresson vid lägre temperatur för dessa drycker.

När jag själv mätte temperaturen med en livsmedelsgodkänd termometer visade dock både en vanlig espresso på inställningen Medium och en espresso för iskaffe ungefär 40 °C. Det innebär att kaffet fortfarande är tillräckligt varmt för att smälta isen, vilket resulterar i en ljummen och något utspädd dryck.

Den andra mindre invändningen jag har gäller vattenförbrukningen. Maskinen genomför en sköljcykel både när den startas och stängs av, vilket gör att vattentanken töms snabbare än jag hade önskat. Jag förstår varför den rengör systemet när den stängs av och varför mjölkslangen sköljs ur av hygieniska skäl, men sköljningen vid uppstart känns mindre nödvändig.

Som tur är rymmer den bakmonterade vattentanken 1,8 liter, vilket är generöst. Men om ni är flera personer i hushållet eller dricker mycket kaffe kommer du ändå att behöva fylla på vatten ganska ofta.

Sammantaget tycker jag ändå att KitchenAid KF3 är en riktigt imponerande helautomatisk espressomaskin i mellanklassen. Den är välbyggd, brygger utsökta kaffedrycker och är dessutom enkel att underhålla. Faktum är att jag tycker att den gör tillräckligt mycket rätt för att kunna mäta sig med några av de bästa kaffemaskinerna på marknaden.

KitchenAid KF3: specifikationer

KitchenAid KF3: pris & tillgänglighet

• Lanserades i början av sommaren 2026
• Pris 9 500 kronor

KitchenAid KF3 Fully Automatic Espresso Machine lanserades i början av sommaren. I Sverige har den ett pris på 9 500 kronor, vilket gör den till en av företagets mer prisvärda helautomatiska espressomaskiner. Samtidigt placerar den sig tydligt i mellanklassen sett till funktioner och prestanda.

Den enda helautomatiska modellen som är billigare i KitchenAids sortiment är KF2. Vill du komma ner ytterligare i pris finns även företagets halvautomatiska espressomaskin, men den kräver förstås betydligt mer manuellt arbete.

Toppmodellen i den här serien, KitchenAid KF4, erbjuder i stort sett samma grundfunktioner som KF3, men kompletterar med ett större urval av kafferecept, en större pekskärm och en medföljande mjölkkaraff.

I den här prisklassen är även Philips LatteGo 4400 Series ett intressant alternativ. Den erbjuder en liknande specifikationsnivå och kan därför vara värd att överväga om du jämför flera helautomatiska espressomaskiner.

• Värde - poäng: 4 / 5

KitchenAid KF3: design

• Kompakt format som passar perfekt i mindre kök
• Enkelt mjölksystem som är lätt att använda och rengöra
• Inga löstagbara delar tål maskindisk

Vid första anblicken ser KitchenAid KF3 väldigt lik ut företagets övriga modeller, från KF4 hela vägen upp till KF8 (det finns för närvarande ingen KF5). Den är mindre än KF6, KF7 och KF8, men har samma mått som KF2 och KF4: 361 × 196 × 470 mm (H × B × D). Det kompakta formatet gör att den enkelt får plats på köksbänken.

Den är dessutom lätt att flytta. På undersidan baktill sitter två små hjul, så jag behövde bara lyfta maskinen framtill för att enkelt rulla den framåt eller bakåt.

Designmässigt följer den samma formspråk som sina syskon. Den har en kantig form med mjukt rundade hörn och finns i färgerna Porcelain White och Matte Black. För att hålla nere priset har KitchenAid ersatt den metallkonstruktion som används på de större modellerna med plast, men jag tycker fortfarande att maskinen både ser ut och känns som en premiumprodukt.

Det tydligaste kännetecknet för att det här är just KF3 är den 2,4 tum stora färgskärmen. KF2 saknar skärm helt, medan KF4 har en större pekskärm. Upplösningen är inte lika hög som hos exempelvis Philips Café Aromis, men skärmen är tydlig, ljusstark och färgerna gör det enkelt att hitta rätt kaffedryck.

På var sida om skärmen sitter totalt tio pekknappar. Fyra ger snabb åtkomst till användarprofiler, dryckesmenyn, sköljprogram och maskinens inställningar. Två används för att starta eller avbryta bryggningen, medan de fyra sista används för att navigera i menyerna, gå tillbaka och bekräfta val.

Bönbehållaren på ovansidan rymmer 250 gram kaffebönor och har, precis som de övriga kompakta modellerna i serien, ett avtagbart ogenomskinligt lock med silikonpackning. Det innebär att jag inte kan se hur mycket bönor som finns kvar, även om maskinen tydligt meddelar när de har tagit slut. Fördelen är att bönorna skyddas från ljus och luft, vilket hjälper dem att hålla sig färska längre.

Att locket är avtagbart istället för gångjärnsförsett är också praktiskt om maskinen står under ett väggskåp. Jag kunde enkelt fylla på bönor utan att behöva flytta maskinen. Det finns dessutom ett separat fack för färdigmalet kaffe, och en doseringsskopa följer med i förpackningen.

Den 1,8 liter stora vattentanken skjuts in från baksidan och har ett integrerat handtag som gör den enkel att ta ut. Personligen föredrar jag dock den sidomonterade lösningen hos Philips LatteGo 4400 Series, eftersom den är ännu smidigare att fylla på. Samtidigt har KitchenAids tank ett gångjärnsförsett lock, vilket gjorde att jag oftast kunde låta den sitta kvar och bara hälla i vatten direkt från en kanna.

KitchenAid skickar med ett vattenfilter som enligt företaget räcker i ungefär två månader. Installationen var lite pillig första gången, men den medföljande kaffeskopan fungerar även som ett monteringsverktyg som fästs på filtret, vilket gör det betydligt enklare att skruva fast.

Droppbrickan är djup och sträcker sig nästan över hela maskinens djup. Den har dessutom en stor hällpip baktill som gör den enkel att tömma. Kaffesumpen samlas i en löstagbar behållare i mitten av maskinen, och när den behöver tömmas visas en tydlig påminnelse på skärmen.

Mjölksystemet använder en silikonslang som ansluts till dispensern på maskinens framsida. Ena änden klickas fast i maskinen medan den andra placeras i ett glas eller en flaska med mjölk. KitchenAid säljer även en förslutningsbar mjölkbehållare med dubbelslang som tillbehör, medan den ingår som standard med KF4.

KF3 har ett noggrant sköljprogram för mjölkslangen som håller systemet rent mellan användningarna. Däremot är det värt att känna till att inga av de löstagbara delarna kan diskas i diskmaskin.

Slutligen kan höjden på kaffeutloppet justeras för att passa allt från små espressokoppar till stora muggar och tumblers. Jag tyckte att det krävdes lite väl mycket kraft för att flytta det, men det är en ganska liten invändning i det stora hela.

• Design - poäng: 4,5 / 5

KitchenAid KF3: prestanda

• Brygger genomgående välbalanserad espresso
• Bra mjölkskum, men inte riktigt i klass med en ångstav
• "Iskaffe"-läget brygger fortfarande för varmt
• Fyra anpassningsbara användarprofiler

Det bästa med KitchenAid KF3 Fully Automatic Espresso Machine är att jag alltid kan lita på att den brygger en riktigt bra espresso. IntelliGrind-systemet analyserar automatiskt vilka kaffebönor jag använder och väljer rätt malningsgrad för att ge en välbalanserad espresso med fin crema. Under testperioden använde jag både mellanrostade och mörkrostade bönor, och jag blev mycket nöjd med resultatet i båda fallen.

Att jag slipper fundera över malningsgraden gör KF3 till ett utmärkt val för den som är ny inom espresso. Om du ändå vill finjustera resultatet finns en spak dold bakom sidoluckan, där bryggenheten sitter, som gör det möjligt att välja en finare eller grövre malning. Själv lät jag den stå kvar i standardläget under hela testperioden.

Däremot finns det gott om andra inställningar att experimentera med. Jag kan justera både styrkan och fylligheten på espresson. Styrkan väljs på en skala från ett till tre och avgör hur mycket kaffe som mals till varje bryggning – från 7 gram på den lägsta nivån upp till 14 gram på den högsta.

Jag kan också välja mellan låg, medel eller hög fyllighet, vilket påverkar hur snabbt vattnet passerar genom kaffet under extraktionen. En espresso med hög fyllighet bryggs långsammare, så att vattnet hinner extrahera mer smak ur kaffet.

Dessutom går det att justera både mängden kaffe i varje dryck och bryggtemperaturen.

KitchenAids automatiska mjölkskumningssystem, Auto Milk, fungerar bra, även om jag fortfarande tycker att en traditionell ångstav ger ett bättre resultat. Jag blev däremot positivt överraskad över hur väl systemet fungerade med växtbaserade alternativ, trots att det inte finns något särskilt program för dem. Maskiner som KitchenAid KF8 har särskilda inställningar för växtbaserad mjölk och anpassar temperaturen därefter, men KF3 lyckades ändå leverera ett imponerande resultat.

När jag gjorde en café latte med baristahavredryck fick jag ett fint, silkeslent skum och en behaglig serveringstemperatur. Resultatet var minst lika bra när jag använde standardmjölk med hög fetthalt.

KF3 har också särskilda program för kalla kaffedrycker. Tanken är att espresson ska bryggas vid en lägre temperatur, men du behöver fortfarande fylla glaset med is innan bryggningen börjar. Tyvärr fungerade det inte riktigt som utlovat under mina tester.

Jag mätte temperaturen på både en vanlig espresso och en espresso bryggd med iskaffeprogrammet med hjälp av en termometer. Den vanliga espresson höll omkring 50 °C vid bryggtemperaturen Medium, medan iskaffeespresson låg på ungefär 45 °C. Jag upprepade testet två gånger och fick samma resultat båda gångerna.

Det innebar att espresson fortfarande var tillräckligt varm för att snabbt smälta isbitarna, vilket gav en ljummen och utspädd dryck. Om du ofta dricker iskaffe tycker jag därför att modeller som De'Longhi Dedica Duo eller Jura J10, som faktiskt brygger kall extraherad espresso, är betydligt bättre alternativ.

Precis som KitchenAids övriga espressomaskiner är KF3 QuietMark-certifierad, vilket innebär att den ska vara ovanligt tyst i drift. Det stämmer väl överens med mina egna mätningar. Med hjälp av appen decibelX på min iPhone uppmätte jag ungefär 70 dB under malning och 60 dB under själva bryggningen när jag stod intill maskinen i en tyst miljö. Det är i nivå med KF4, även om den större KF8 fortfarande är ännu tystare – i våra tester låg den på omkring 44 dB genom hela bryggprocessen.

Jag uppskattar också hur enkel KF3 är att hålla ren. Maskinen kör automatiskt ett sköljprogram både när den startas och stängs av – även om det innebär att vattentanken töms snabbare än jag hade önskat. Den säger dessutom till när det är dags att tömma sumpbehållaren och droppbrickan, och efter varje mjölkbaserad dryck uppmanas jag att rengöra mjölksystemet.

Det går visserligen att hoppa över rengöringen direkt efter bryggningen, men när jag sedan stänger av maskinen – eller när den stänger av sig själv efter en stund – vägrar den göra det innan mjölkslangen har sköljts igenom.

I inställningsmenyn finns också mer omfattande rengöringsprogram för bryggenheten. Ett par rengöringstabletter följer med i förpackningen, men avkalkningsmedel och rengöringsmedel för mjölksystemet behöver köpas separat.

En funktion som jag verkligen uppskattar är möjligheten att tömma hela vattensystemet inför längre perioder utan användning. Min kollega Cat Ellis har tidigare sagt att hon önskar att alla helautomatiska espressomaskiner hade den funktionen, och efter att ha använt den håller jag med. Den gör det enkelt att förvara maskinen torr och hygienisk när den inte ska användas under en längre tid.

• Prestanda - poäng: 4 / 5

Bör du köpa KitchenAid KF3?

Köp den om...

Köp den inte om...

KitchenAid KF3: andra alternativ

Om du fortfarande är osäker på om KitchenAid KF3 är rätt espressomaskin för dig finns det några andra modeller som också är värda att titta närmare på.

Så testade vi KitchenAid KF3

Jag använde KitchenAid KF3 under två veckor. Eftersom jag redan hade testat KitchenAid KF4 visste jag ungefär vad jag kunde förvänta mig av den något enklare modellen.

Under testperioden bryggde jag ett stort antal kaffedrycker, både med och utan mjölk, och använde två olika typer av kaffebönor för att utvärdera hur väl IntelliGrind-systemet anpassade malningsgraden.

Jag testade det automatiska mjölkskumningssystemet med både baristahavredryck och standardmjölk med hög fetthalt, och följde även maskinens rekommenderade rengöringsprogram under hela testperioden.

Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Först publicerad i juli 2026.

Två år efter att föregångaren gjorde entré har JBL Bar 1300MK2 nu landat, med målet att leverera massor av kraft, imponerande Dolby Atmos och omslutande surroundljud. Med ett pris på 18 000 kronor hade jag väldigt höga förväntningar på JBL:s nya flaggskeppsmodell. Som tur är levererade den mer än väl.

Den här modellen sticker ut från mängden tack vare sina löstagbara, batteridrivna bakhögtalare, som även kan fästas på huvudenheten eller användas som fristående Bluetooth-högtalare. De har en batteritid på 10 timmar vardera och kan dessutom laddas medan de används, vilket gör dem praktiska för nästan alla typer av användare.

Men även när det gäller grunderna kan den här modellen mäta sig med de allra bästa soundbars du kan köpa. Dolby Atmos-prestandan är genomgående utmärkt, med ett otroligt expansivt och nästan tredimensionellt ljud. Modellen har även stöd för DTS:X, streaming via Wi-Fi och Bluetooth samt Auracast-anslutning.

En viktig skillnad jämfört med föregångaren är det enorma klivet i uteffekt. Det här 11.1.4-systemet har en maximal uteffekt på nästan 2 500 W fördelat över 29 högtalarelement, vilket är nästan löjligt mycket. Kommer de flesta användare att behöva så mycket kraft? Nej, men den finns där om du verkligen vill dra upp volymen!

Utöver Atmos får du dessutom kristallklar dialog, dundrande bas och exakt diskant, vilket ger en fantastisk lyssningsupplevelse oavsett om du tittar på film eller lyssnar på musik.

Kombinera det med en otroligt enkel installation och ett brett utbud av funktioner – varav de flesta är tillgängliga via JBL One-appen – och resultatet är ett nästintill perfekt paket från JBL.

Men ordet ”nästintill” är viktigt här. Det finns stöd för 4K-genomströmning, men bara i 60 Hz. Det är synd för gamers som vill kunna njuta av nyare spel i 4K och 120 fps. Även om jag gillar de löstagbara högtalarna är själva systemet inte heller det snyggaste på marknaden. Designen är ganska standardmässig för att komma från ett märke som vanligtvis gillar att använda unika och färgstarka detaljer i sina produkter.

Trots det råder det ingen tvekan om att JBL Bar 1300MK2 överlag är ett utmärkt soundbarsystem. Det är dyrt, men priset står sig ändå ganska bra mot konkurrenterna. Det låter helt fantastiskt och den mångsidiga konstruktionen hjälper det att sticka ut på en mycket konkurrensutsatt marknad. Därför har jag inga problem med att rekommendera det.

JBL Bar 1300MK2: pris & släppdatum

• Lanserades i september 2025
• Pris 18 000 kronor

JBL Bar 1300MK2 lanserades i september 2025. Det är värt att notera att konsumenter i USA istället får JBL Bar 1300XMK2, som har en något större subwoofer. I Sverige kostar soundbaren cirka 18 000 kronor. Det är ungefär i linje med lanseringspriset för den ursprungliga JBL Bar 1300X.

JBL Bar 1300MK2: specifikationer

JBL Bar 1300MK2: funktioner

• Stöd för Dolby Atmos och DTS:X
• 11.1.4-konfiguration med löstagbara bakhögtalare
• 4K-genomströmning, men inte i 120 Hz

JBL Bar 1300MK2 är utrustad med i princip allt du kan önska dig från en av de bästa Dolby Atmos-soundbars du kan köpa. Självklart finns stöd för omslutande ljudformat som Dolby Atmos och DTS:X, med uppåtriktade högtalare som ger ljudbilden en extra känsla av höjd.

Utöver det använder det här 11.1.4-kanalssystemet MultiBeam 3.0-teknik. Den använder beamforming och digital signalbehandling för att enligt JBL skapa en ”bred, bioliknande ljudbild” – och jag är benägen att hålla med. JBL:s nya flaggskepp levererar en fantastiskt expansiv ljudupplevelse, men jag återkommer mer till det i prestandadelen.

En annan viktig funktion är AI Sound, som även har dykt upp i vissa Bluetooth-högtalare som JBL Xtreme 4. Funktionen gör det möjligt för den stora subwoofern med dubbla högtalarelement – som kan nå ända ner till 33 Hz – att leverera förbättrad dynamik.

I JBL One-appen finns dessutom ett antal inställningar att experimentera med och appen är både lättanvänd och tydligt upplagd. En funktion jag direkt kommer att tänka på är rumskalibreringen. Den optimerar ljudet efter rummet på ett imponerande sätt och spelar sedan upp en ljuddemo så att du verkligen kan uppleva det tredimensionella ljudet från Bar 1300MK2.

Utöver det finns en AI-baserad funktion för förbättrad dialog, ett alternativ för uppspelning av omgivningsljud samt olika ljudlägen som Movie, Music och Standard. Det finns till och med ett nytt Night-läge, som enbart använder de två löstagbara trådlösa högtalarna för att leverera ett mer dämpat ljud med mjukare bas.

På tal om de trådlösa högtalarna kan du även använda dem som fristående Bluetooth-högtalare och koppla ihop dem med andra JBL-modeller med stöd för Auracast. De levererar förstås inte samma prestanda som de bästa Bluetooth-högtalarna på marknaden, men möjligheten är verkligen ett trevligt tillskott.

De trådlösa bakhögtalarna har en batteritid på 10 timmar, vilket gott och väl räcker för en hel dag med filmtittande eller gaming. När du tar en paus kan du helt enkelt sätta tillbaka de löstagbara högtalarna på huvudenheten för att ladda dem. De kan dessutom laddas via USB-C medan de används, så JBL har verkligen tänkt på det mesta här.

Något annat jag uppskattade med Bar 1300MK2 var det gedigna utbudet av anslutningar. Här finns HDMI eARC, optisk digital ingång, Bluetooth 5.3 (medan bakhögtalarna använder version 5.4), Wi-Fi, USB (endast för uppspelning på den amerikanska modellen), Ethernet och hela tre HDMI-ingångar.

Men det finns en hake. Trots att du får tre HDMI-ingångar har ingen av dem stöd för 4K-genomströmning i 120 Hz eller Auto Low Latency Mode (ALLM). Det är lite av en besvikelse för gamers som vill spela i prestandaläge. Visst får du fortfarande 4K-genomströmning med JBL:s nya soundbar, men tyvärr bara i 60 Hz.

Med tanke på att många 4K-TV-apparater är begränsade till endast två HDMI 2.1-portar – där den ena vanligtvis är eARC-porten som används för soundbaren – tycker jag att det här är en ganska betydande brist för gamers. Särskilt när konkurrenter som Samsung HW-Q990F erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz.

• Funktioner - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: prestanda

• Otrolig kraft från 29 högtalarelement
• Bas som skakar hela rummet, tydlig dialog och uttrycksfull diskant
• Mycket imponerande Dolby Atmos och surroundljud

Föga förvånande är JBL Bar 1300MK2 en fenomenal soundbar när det kommer till ljudprestanda. Den utnyttjar kraften från hela 29 – ja, 29 – högtalarelement fördelade över huvudenheten, de löstagbara surroundhögtalarna och subwoofern. Tillsammans levererar de en maximal uteffekt på nästan 2 500 W. Det är mer än dubbelt så mycket som hos föregångaren. Är det överdrivet? Kanske, men jag tar hellre för mycket kraft än för lite.

Den råa kraften gjorde också ett enormt intryck när jag testade 1300MK2 och visade sig vara perfekt för storslagna filmsoundtrack och omslutande Dolby Atmos-upplevelser. När jag tittade på The Boy and the Heron finns det en scen där grodor och fiskar vrålar ”JOIN US” åt huvudpersonen, samtidigt som scenen ska präglas av en mäktig, mullrande bas. 1300MK2 återgav detta med imponerande kraft. Den kontrollerade, djupa och dynamiska basen fyllde hela rummet och fångade min fulla uppmärksamhet.

Trots all denna kraft lyckas soundbarsystemet behålla en fin balans. Basen dränkte aldrig dialogen, som förblev tydlig hela tiden. När hägern knäckte ett träsvärd på mitten återgavs det högfrekventa ljudet med ett härligt naturligt knak. Visslandet från en pil lät också uttrycksfullt och klart och överlag blev jag riktigt imponerad av soundbarens diskantåtergivning.

Låt oss fokusera lite på Dolby Atmos, som återigen är utmärkt. I The Mask följdes huvudkaraktärens frenetiska och tecknade rörelser med imponerande precision, röster lät som om de sträckte sig långt utanför själva högtalarnas fysiska gränser och den övergripande känslan av rymd var förstklassig.

I Top Gun: Maverick såg jag till att testa scenen där ett stridsflygplan flyger upp och över Ed Harris huvud – en given referensscen när man testar soundbars. Höjdkänslan var riktigt bra och definitivt mer övertygande än hos många konkurrenter i premiumklassen. Jag blev visserligen inte fullständigt överväldigad av känslan av att planet faktiskt flög ovanför mig, men här används trots allt uppåtriktade högtalarelement istället för fysiska takhögtalare, som kan skapa en nästan påtaglig känsla av höjd.

Alla andra delar av ljudupplevelsen var precis så bra som jag hade hoppats. Dialogen hade enastående tydlighet, oavsett om PureVoice var aktiverat eller inte. Plötsliga ljud i spända filmscener slog till med rejäl kraft och visade hur bra soundbaren hanterar dynamik. Samspelet mellan systemets olika delar var också utmärkt – bakhögtalarna hade precis rätt nivå av subtilitet, medan subwoofern aldrig överskuggade det rena och precisa ljudet från huvudenheten.

Något vi uppskattade hos den ursprungliga JBL Bar 1300 var hur bra den fungerade för musik och jag är glad att kunna rapportera att MK2 levererar även här. Dolby Atmos-musik som Hans Zimmers Dream of Arrakis låter rymlig och uppslukande, där atmosfäriska elektroniska inslag och bakgrundssång sträcker sig långt utanför soundbarens fysiska gränser. Den hjärtslagsliknande djupbasen var dessutom mörk och sträckte sig riktigt långt ner i frekvensregistret, vilket resulterade i en närmast hypnotisk lyssningsupplevelse.

Även stereomusik låter mycket bra på Bar 1300MK2. Med Jamiroquais Space Cowboy fick de svävande syntharna gott om utrymme att andas, den mjuka percussionen hade en väl avvägd tyngd och basen levererade återigen med rejäl pondus. Sången lät enligt mig en aning tillbakadragen, men det var inget som inte gick att lösa med lite justering av EQ:n.

Sammantaget är JBL Bar 1300MK2 ett föredömligt system när det gäller ljudprestanda och den enorma råstyrkan är verkligen något utöver det vanliga.

• Prestanda - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: design

• Smidiga löstagbara surroundhögtalare
• Gedigen byggkvalitet
• Designen är inte särskilt spektakulär, men subwoofern är stilren

Den mest intressanta aspekten av designen hos JBL Bar 1300MK2 är utan tvekan de löstagbara surroundhögtalarna, som är batteridrivna och kan fylla flera olika funktioner. De kan användas som en del av huvudenheten, fungera som bakre kanaler eller helt enkelt spela musik som fristående Bluetooth-högtalare.

Den mångsidigheten är fantastisk och hjälper verkligen modellen att sticka ut från mängden. JBL skickar dessutom med ändstycken som kan skjutas på huvudenheten när surroundhögtalarna har tagits loss, så att den fortfarande ser stilren och komplett ut.

Som väntat håller Bar 1300MK2 hög byggkvalitet. Det är en robust och välbyggd modell och här finns en praktisk LED-skärm som bland annat visar volym och vald ingång samt indikerar när Dolby Atmos-innehåll spelas upp.

När det gäller utseendet skulle jag säga att soundbaren ligger ungefär i nivå med de flesta konkurrenterna. Det är en bred modell som passar bäst tillsammans med en TV på 65 tum eller större och den kommer i en enkel svart färg. Personligen föredrar jag designen hos Marshall Heston 120 och KEF XIO – modeller som har ansträngt sig lite extra för att sticka ut från mängden med genomarbetade detaljer och flera färgalternativ.

Om du däremot föredrar en mer diskret design kommer Bar 1300MK2 att passa alldeles utmärkt.

JBL beskriver den medföljande subwoofern som ”kompakt” och till och med ”liten” på sin hemsida, men jag tycker att det är att ta i lite. Visst är det en extremt kraftfull enhet som på egen hand levererar hela 1 200 W, och med tanke på det kan man absolut argumentera för att storleken är rimlig. Men liten är den inte. Med det sagt är det en snygg subwoofer, med mjukt rundade former som gör den betydligt mer tilltalande än vissa av de kantigare modellerna på marknaden.

Något jag verkligen uppskattade var att JBL skickar med både L- och U-formade väggfästen samt skruvar. Det innebär att den som vill väggmontera soundbaren och bakhögtalarna får med det som behövs för att göra det. Vissa konkurrenter tar ganska bra betalt för den möjligheten, så där förtjänar JBL beröm!

• Design - poäng: 4,5/5

JBL Bar 1300MK2: installation & användning

• Enkel plug-and-play-installation
• Responsiv fysisk och digital fjärrkontroll
• Lättanvänd tillhörande app med användarvänliga funktioner

Att installera JBL Bar 1300MK2 är precis så enkelt som man kan förvänta sig. Det är bara att ansluta huvudenheten och subwoofern till ström, koppla soundbaren till TV:n via HDMI eller en optisk digitalkabel och sedan är du igång. Det krävs inte heller någon komplicerad parkoppling efter det, eftersom allt redan är synkroniserat.

Det följer med en fjärrkontroll som du kan använda för att justera kanalnivåer, bas, volym och liknande. Alternativt kan du använda den digitala fjärrkontrollen i JBL One-appen för att styra soundbaren. Båda alternativen fungerar snabbt och responsivt och jag upplevde aldrig några irriterande fördröjningar när jag gav olika kommandon.

Den användarvänliga appen guidar dig dessutom genom nätverksanslutning och kalibrering och innehåller en digital manual som du kan ta hjälp av vid behov.

Mer generellt har den här modellen ett stort antal integrerade musiktjänster för streaming via Wi-Fi, en inbyggd mikrofon för röstassistentfunktioner samt välfungerande fysiska kontroller på både huvudenheten och surroundhögtalarna. Kombinera det med en lättläst LED-skärm och surroundhögtalare som är enkla att ta loss, så får du en förstklassig upplevelse när det gäller både installation och användarvänlighet.

• Installation & användning - poäng: 5/5

JBL Bar 1300MK2: värde

• Listpriset ligger utan tvekan i premiumklassen
• Men du får fortfarande mycket för pengarna
• Konkurrenskraftigt prissatt jämfört med rivalerna

Det går inte att komma ifrån att JBL Bar 1300MK2 är ett dyrt system, med ett svenskt pris på omkring 18 000 kronor. För att vara rättvis ligger det dock ungefär i linje med vad den ursprungliga Bar 1300 kostade vid lanseringen för mer än två år sedan.

När man dessutom tar hänsyn till den enorma kraften och den höga prestandan som Bar 1300MK2 erbjuder står den sig ganska bra mot konkurrerande soundbarsystem. Samsung HW-Q990F ligger exempelvis i en liknande premiumklass och även om den erbjuder 4K-genomströmning i 120 Hz saknar den JBL-modellens batteridrivna, löstagbara högtalare och har dessutom färre högtalarelement.

Jag har också börjat se 1300MK2 dyka upp på rea på vissa marknader, så det är rimligt att förvänta sig att modellen kommer att säljas till rabatterade priser då och då under de kommande månaderna och åren.

Kombinerar man allt detta med soundbarens fantastiska prestanda och mångsidiga design får man faktiskt väldigt mycket för pengarna, trots det höga priset på omkring 18 000 kronor.

• Värde - poäng: 4,5/5

Bör du köpa JBL Bar 1300MK2?

Köp den om…

Köp den inte om…

JBL Bar 1300MK2: andra alternativ

Så testade vi JBL Bar 1300MK2

• Testad under en veckas tid
• Testad i vårt TV-testrum på Future Labs
• Spelade upp 4K UHD Blu-ray-filmer och streamade musik via Wi-Fi

Från den ursprungliga skribenten;

När jag testade JBL Bar 1300MK2 hade jag den ansluten till en LG C5 OLED-TV via HDMI eARC. Jag såg till att testa de löstagbara högtalarna både när de satt fast på soundbaren och, vilket var vanligast, separat som bakre kanaler. Jag testade dem även som fristående Bluetooth-högtalare.

Under testperioden tittade och lyssnade jag på en mängd olika typer av innehåll. Det inkluderade ett antal filmer både via Netflix Premium och på 4K UHD Blu-ray med en Panasonic DP-UB820. Jag anslöt även min telefon till Bar 1300MK2 och lyssnade på musik via Tidal Connect, både i Dolby Atmos och stereo.

Jag använde också samtliga lyssningslägen flitigt: Movie, Music, Standard och Night. Självklart såg jag även till att testa de olika inställningarna i JBL One-appen, inklusive funktionerna för röstförstärkning, omgivningsljud och kalibrering.

Mer generellt har jag testat dussintals soundbars här på TechRadar, från riktigt billiga alternativ som Hisense HS214 till premiummodeller som Marshall Heston 120. Min omfattande erfarenhet av konkurrenterna till Bar 1300MK2 innebär att jag vet precis vad som krävs för att en soundbar ska sticka ut på en marknad som i slutändan är väldigt konkurrensutsatt.

• Först testad i december 2025
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Jag har länge pekat ut flaggskeppsmodellen Shokz OpenDots One som de bästa öppna hörlurarna i clip-on-kategorin, så jag ska erkänna att jag följde lanseringen av företagets mer budgetvänliga modell med viss oro.

Alltför ofta sitter billigare hörlurar från ett varumärke sämre, skär bort för många funktioner, misslyckas med ljudkvaliteten eller lanseras till ett pris som helt enkelt inte känns rimligt. Därför är jag glad att kunna säga att Shokz OpenDots Air lyckas undvika alla de fallgroparna.

Faktum är att jag tror att de här hörlurarna är ett betydligt mer logiskt köp än syskonmodellen Shokz OpenDots 2 för de flesta användare – trots att modellen jag testar här på pappret faktiskt är den enklare av de två.

Precis som OpenDots 2 använder Air dubbla 11,8 mm-element. I praktiken kommer du bara att märka någon större skillnad i ljudkvalitet om du verkligen vill ha Dolby Atmos eller några av Shokz mer unika funktioner – något jag misstänker att de flesta faktiskt klarar sig utan.

OpenDots Air har dessutom en väldigt liknande design, vilket innebär att de sitter lika säkert under långa löprundor eller träningspass på gymmet. Då och då upplevde jag att de nöp lite i örat, vilket jag tror beror på några mindre designförändringar, men det var aldrig något som fick mig att sluta använda dem.

Det finns mer att uppskatta. Batteritiden är riktigt bra, laddningsetuiet är litet och smidigt och anslutningen var stabil under hela testperioden. Däremot har vissa mindre lyckade egenskaper också följt med från tidigare modeller. Precis som andra OpenDots-hörlurar är pekkontrollerna frustrerande opålitliga. Dessutom har marknaden för öppna hörlurar blivit betydligt mer konkurrensutsatt sedan Shokz lanserade några av de bäst ljudande modellerna förra året, vilket gör att Air (och OpenDots 2) möter betydligt tuffare konkurrens.

Det som verkligen skiljer OpenDots Air från OpenDots 2 – och gör dem till det bättre köpet – är priset. De är ungefär 25 procent billigare. För de allra flesta skulle jag därför säga att det är klokast att spara pengarna och välja OpenDots Air ... såvida du inte lockas mer av någon av de andra riktigt bra clip-on-hörlurarna på marknaden, som ofta kostar mindre än Shokz modeller.

Shokz-premien finns trots allt fortfarande kvar – även på företagets mer prisvärda hörlurar.

Shokz OpenDots Air: pris & släppdatum

• Lanserades den 4 juni 2026
• Pris 1 990 kronor

Shokz OpenDots Air lanserades den 4 juni 2026 tillsammans med OpenDots 2, ungefär tio månader efter att den ursprungliga OpenDots One släpptes.

I Sverige har Shokz OpenDots Air ett rekommenderat pris på 1 990 kronor. Det gör dem betydligt billigare än OpenDots 2, som lanserades med ett pris på 2 690 kronor. Den ursprungliga OpenDots One kostade också 2 690 kronor vid lanseringen, men går numera ofta att hitta betydligt billigare hos återförsäljare.

Det finns också flaggskeppsmodellen Shokz OpenFit Pro – ett par mer traditionellt utformade öppna hörlurar – som erbjuder brusreducering och lanserades i januari 2026. De har ett rekommenderat pris på 2 790 kronor.

Jag kommer fortsätta beskriva OpenDots Air som ett prisvärt alternativ bland clip-on-hörlurar, men det gäller framför allt i jämförelse med OpenDots 2 och Shokz övriga modeller. Shokz är fortfarande ett av de ledande varumärkena i den här kategorin, och det märks också på prislappen. Det finns gott om riktigt bra alternativ från andra tillverkare som kostar ännu mindre – några av dem lyfter vi fram längre ner i recensionen.

Shokz OpenDots Air: specifikationer

Shokz OpenDots Air: funktioner

• Upp till 9 timmars batteritid (36 timmar med laddningsetuiet)
• EQ med fyra förinställningar och anpassningsbar 5-bands-EQ
• Appen har ett ganska begränsat funktionsutbud

Shokz uppger att OpenDots Air erbjuder upp till nio timmars batteritid på en laddning, och utifrån mina tester har jag ingen anledning att ifrågasätta det. Det är en timme mindre än OpenDots One och OpenDots 2, men skillnaden är i praktiken försumbar och batteritiden är fortfarande riktigt bra.

Med laddningsetuiet ökar den totala batteritiden till upp till 36 timmar, inklusive flera fulla laddningar av hörlurarna. Det är i linje med vad man kan förvänta sig i den här prisklassen.

Precis som hos de flesta öppna hörlurar finns det ingen aktiv brusreducering här. Det är lite synd, eftersom Shokz är ett av få företag som erbjuder en form av brusreducering för öppna hörlurar – OpenFit Pro har exempelvis en funktion som företaget kallar "Noise Reduction", även om vi i våra tester konstaterade att den fungerar ungefär som traditionell ANC. Jag tycker dessutom att den typen av funktion är extra användbar just på öppna hörlurar.

Även om OpenDots Air inte är särskilt funktionsrika ger Shokz-appen dig åtminstone möjlighet att anpassa de funktioner som finns.

Den främsta anledningen att ladda ner appen är enligt mig equalizern. Här finns fyra förinställda ljudprofiler – Standard, Vocal Enhancement, Bass Enhancement och Audio Leakage Reduction – samt en enkel anpassningsbar 5-bands-EQ där du kan finjustera ljudet efter egen smak.

I appen kan du också aktivera multipoint-anslutning, ändra vad pekkontrollerna gör, slå på eller av mikrofonens brusreducering under samtal samt aktivera eller stänga av automatisk avkänning när hörlurarna tas av eller sätts på.

Jag måste dock säga att funktionsutbudet känns ganska tunt. Förutom under själva testperioden öppnade jag faktiskt appen bara en enda gång – och då enbart för att kontrollera att jag inte av misstag hade stängt av pekkontrollerna. Det hade jag inte, men mer om det senare.

• Funktioner - poäng: 3,5/5

Shokz OpenDots Air: design

• Smidigt och kompakt laddningsetui
• Snygg marmorerad blå färg
• Utformade för att klämmas fast – inte föras in i hörselgången

De kallas inte clip-on-hörlurar utan anledning. OpenDots Air har en C-formad design där själva högtalaren sitter på ena sidan och en oval motvikt på den andra. Högtalardelen vilar i ytterörat medan motvikten placeras bakom örat och håller hörlurarna säkert på plats runt den nedre delen av ytterörat.

Varje hörlur väger 6,3 gram och är tillverkad av en kombination av silikon och plast. Jag använde dem på gymmet, under cykelturer, löprundor och i vardagen, och jag upplevde aldrig några problem med passformen. Det är en av de stora fördelarna med den här typen av design – jag har ännu inte testat ett par clip-on-hörlurar som känts ostadiga.

Däremot märkte jag att OpenDots Air kunde nypa lite i örat vid längre användning. Efter en löprunda på över en timme blev jag faktiskt förvånad över hur skönt det var att ta av dem.

På tal om nackdelar har hörlurarna pekkontroller, men jag hade stora problem att få dem att reagera. Jag var tvungen att träffa en väldigt liten yta för att registrera en tryckning, och efter ett tag gav jag helt enkelt upp. För den här typen av hörlurar är det ännu ingen avgörande brist, men det är ändå något jag inte kan bortse från.

OpenDots Air finns i svart och lila, och laddningsetuiet matchar färgen på hörlurarna. De har en IP55-klassning, vilket innebär att de står emot damm och vattenstrålar, men de är inte avsedda för simning eller annan användning under vatten.

Laddningsetuiet är dessutom ett av de lättaste jag har använt. Det väger bara 37,3 gram utan hörlurarna, och tillsammans landar den totala vikten på under 50 gram. Etuiet är också riktigt litet, något jag uppskattade mycket. Det gled enkelt ner i fickan och märktes knappt när jag bar det med mig.

Den minimalistiska designen fortsätter även när det gäller anslutningar och knappar. Här finns en USB-C-port, men ingen trådlös laddning, vilket OpenDots 2 erbjuder. Dessutom saknas en fysisk Bluetooth-knapp för manuell parkoppling. Jag kan faktiskt inte minnas senast jag testade ett par hörlurar vars etui saknade den funktionen, men Shokz verkar helt enkelt ha bedömt att den inte behövs.

• Design - poäng: 4,5/5

Shokz OpenDots Air: ljudkvalitet

• Dubbla 11,8 mm-element
• Välbalanserad bas och tydlig diskant
• Saknar några av premiummodellernas funktioner

Shokz verkar ha hittat ett ljudrecept de trivs med och håller fast vid det. Precis som OpenDots One och OpenDots 2 använder OpenDots Air dubbla specialutvecklade 11,8 mm-element. Företaget är däremot ganska förtegna om exakt vad de två elementen ansvarar för, men jag misstänker att åtminstone ett av dem är optimerat för basen, med tanke på hur ofta tekniken "Bassphere" lyfts fram i marknadsföringen.

Vad är då Bassphere? Ja, det verkar framför allt vara ett marknadsföringsnamn. Shokz är ganska sparsamma med detaljerna, och trots att jag gjorde mitt journalistiska bästa för att försöka ta reda på exakt vad tekniken innebär lyckades jag inte hitta någon tydlig förklaring. Det verkar helt enkelt vara företagets benämning på dess system med dubbla element.

OpenDots Air saknar däremot några funktioner som finns hos de dyrare syskonmodellerna. Här finns exempelvis ingen Dolby Atmos-optimering, och de saknar även flera av Shokz egna tekniker, däribland MirrorPitch, som ska rikta ljudet mer effektivt mot örat, och Bassphere 2.0, en vidareutveckling av Bassphere som är tänkt att minska den distorsion som kan uppstå i ett system med dubbla element.

Men hur låter då Shokz OpenDots Air i praktiken? Jag tycker faktiskt att de låter riktigt bra för att vara öppna hörlurar. De når inte riktigt upp till samma nivå som de dyrare OpenDots-modellerna eller några av de starkaste konkurrenterna, men jag trivdes verkligen med att lyssna på musik med dem.

För mina öron är det tydligt att ett av elementen fokuserar på de lägre frekvenserna, vilket ger basen en tydlig och väldefinierad närvaro som ofta saknas hos öppna hörlurar. Låtar som Beach Cowboy av Brian Kelley och Superpowers av Kasabian återges med en ren och kontrollerad bas som ligger fint under de högre frekvenserna utan att ta över ljudbilden.

Samtidigt märks det att hörlurarna saknar stöd för mer avancerade ljudkodekar som LDAC eller andra högupplösta ljudformat. För den som prioriterar absolut högsta ljudkvalitet finns det bättre alternativ, och jag kan inte säga att de matchar traditionella in-ear-hörlurar i samma prisklass – inte ens de modeller som också riktar sig till träningsentusiaster. Men för den som tränar och samtidigt vill kunna höra trafiken och omgivningen räcker de mer än väl.

Som med i princip alla öppna hörlurar tappar basen dessutom lite kraft när man befinner sig utomhus. Låga frekvenser har helt enkelt svårare att tränga igenom omgivningsljudet än diskanten. Det är helt normalt för den här typen av hörlurar, men ändå värt att ha i åtanke om du inte har använt öppna hörlurar tidigare.

• Ljudkvalitet - poäng: 4/5

Shokz OpenDots Air: värde

• Shokz mest prisvärda clip-on-hörlurar
  Andra märken erbjuder liknande alternativ till lägre pris

Om jag bara jämför OpenDots Air med OpenDots 2 tycker jag att de är mycket prisvärda. Du får i stort sett samma hörlurar, men till ett betydligt lägre pris. För de allra flesta skulle jag utan tvekan rekommendera OpenDots Air framför OpenDots 2.

När jag däremot ser till marknaden i stort blir min rekommendation lite mer nyanserad. Jag har testat många clip-on-hörlurar runt eller under den här prisklassen som presterar ungefär lika bra som OpenDots Air. Om du inte känner dig låst till att köpa just Shokz finns det flera bra alternativ som ger dig liknande prestanda för ännu mindre pengar – några av dem går jag igenom längre ner i recensionen.

• Värde - poäng: 4/5

Bör du köpa Shokz OpenDots Air?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Shokz OpenDots Air: andra alternativ

Marknaden för öppna hörlurar är väldigt konkurrensutsatt. Här är några andra modeller som jag har testat och gärna rekommenderar.

Så testade vi Shokz OpenDots Air

• Testade under en månad
• Användes tillsammans med en Android-telefon för Spotify, videostreaming och spel
• Testades under en rad olika aktiviteter

Jag använde Shokz OpenDots Air i ungefär en månad innan jag skrev den här recensionen, vilket gav mig gott om tid att testa dem ordentligt i många olika situationer.

Under testperioden använde jag dem på otaliga löprundor, flera cykelturer, många träningspass på gymmet, mängder av promenader i mitt närområde, resor med olika typer av kollektivtrafik, under en flytt och även under en semesterresa till en surfstad.

Under hela testperioden var hörlurarna parkopplade med min Android-telefon. Jag använde dem främst för att lyssna på Spotify, men också för telefonsamtal, YouTube-videor och mobilspel.

Jag har testat teknik för TechRadar sedan början av 2019. Under den tiden har jag recenserat ett stort antal hörlurar, däribland många modeller med öppen design och Shokz OpenDots One.

• Först testade i juli 2026.

• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Det enklaste sättet att beskriva gamingheadsetet SteelSeries Arctis Nova Pro Omni är att det känns som en 2026-version av den utmärkta föregångaren Arctis Nova Pro Wireless – ett av mina absoluta favoritheadset för gaming genom tiderna.

Omni är ett fantastiskt trådlöst gamingheadset och erbjuder en hel hög förbättringar och uppgraderingar jämfört med sin äldre släkting. På egen hand lär det dessutom kunna bocka av nästan alla önskemål de flesta gamers kan tänkas ha. Varje funktion som har justerats eller förbättrats kanske inte innebär någon enorm förändring i sig, men de läggs snabbt på hög och när allt räknas samman blir helheten definitivt större än summan av delarna.

Designen och konstruktionen kommer att kännas väldigt bekant för alla som har använt någon modell ur Nova-serien. Här används samma designspråk och estetik, samtidigt som den robusta byggkvaliteten finns kvar och inger gott om förtroende. GameHub-dongeln har dessutom samma form som den hos SteelSeries Arctis Nova Elite och Nova Pro Wireless, men anslutningsmöjligheterna har uppgraderats rejält. Du kan ansluta och mixa upp till fyra olika ljudkällor samtidigt med Omni, vilket är smått galet men samtidigt ger en fantastisk flexibilitet.

Ljudkvaliteten, mikrofonen och den övergripande prestandan hos Omni är spektakulär och det finns egentligen väldigt lite att klaga på. Jag tror att jag föredrar basåtergivningen hos min Audeze Maxwell 2 en aning framför Omni, men nu är jag verkligen petig, eftersom den övergripande ljudupplevelsen är fantastisk oavsett vilken plattform du ansluter till. Möjligheten att ändra EQ-inställningar direkt via Arctis Companion-appen är dessutom ett rejält lyft jämfört med Nova Pro Wireless och en utmärkt funktion hos moderna Nova-headset.

Det råder ingen tvekan om att det här är ett utmärkt headset, men prissättningen och det faktum att Nova Pro Wireless kommer att finnas kvar gör Omnis position i sortimentet lite oklar för mig. Det presterar fantastiskt och erbjuder i princip hela uppsättningen funktioner man kan önska sig från ett gamingheadset, men jag är helt enkelt inte övertygad om att det ger särskilt mycket för pengarna just nu.

Sett helt för sig självt är detta däremot ett fantastiskt trådlöst gamingheadset för flera plattformar och förmodligen modellen att välja om du framför allt vill ha maximal flexibilitet och mångsidighet.

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: pris & tillgänglighet

• Rekommenderat pris: 4 499 kronor
• Ligger prismässigt nära Nova Pro Wireless, som oundvikligen kommer att vara billigare
• Betydligt billigare än Nova Elite, men konkurrerar direkt med headset som Audeze Maxwell 2

Sett för sig självt ligger Arctis Nova Pro Omni ganska bra till prismässigt med sitt svenska pris på 4 499 kronor. Dess position jämte resten av Nova-sortimentet får mig däremot att höja lite på ögonbrynen.

En stor anledning till det är att headsetet som Omni känns byggt för att ersätta fortfarande finns kvar: Nova Pro Wireless. Eftersom det sistnämnda numera går att hitta för betydligt mindre än Omnis rekommenderade pris tycker jag – som ett fan av båda modellerna – att Omni blir ett mindre prisvärt alternativ.

Om du inte verkligen, verkligen vill kunna ansluta fyra enheter (i stället för två) och absolut vill ha det senaste och bästa SteelSeries har att erbjuda utan att kliva upp till betydligt mer premiumbetonade Nova Elite, tycker jag fortfarande att Nova Pro Wireless kommer att ge dig mer för pengarna. Det gäller särskilt om du bara spelar på en plattform.

Omni möter dessutom stenhård konkurrens utanför den egna familjen i den här prisklassen. Mitt absoluta favoritheadset just nu, och mitt främsta val någonsin sett till ren ljudkvalitet, Audeze Maxwell 2, befinner sig i ungefär samma prisklass och skulle vara min rekommendation till den som prioriterar just ljudkvalitet.

Sedan finns även modeller som Turtle Beach Stealth Pro 2 och Sony Inzone H9 2, tillsammans med exempelvis Fractal Scape och Razer BlackShark V3 Pro, som kostar något mindre. Samtliga erbjuder fantastiska trådlösa gamingupplevelser och mängder av funktioner.

Med allt detta sagt gör Omni ändå mycket på egen hand för att motivera sitt pris på 4 499 kronor. Det är ett avancerat, fantastiskt flexibelt och högpresterande trådlöst headset. Det kommer definitivt att vara det bästa trådlösa alternativet i den här delen av Nova-sortimentet när (eller om) Nova Pro Wireless slutar tillverkas. Fram till dess är Omni däremot inte ett självklart val för mig.

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: specifikationer

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: design & funktioner

• Klassledande uppsättning funktioner och anslutningsmöjligheter
• Pålitlig och fantastisk byggkvalitet och batterilösning
• Tydligt besläktat med övriga headset i SteelSeries Nova-serie

Direkt ur förpackningen skulle du kunna misstas för att tro att Omni egentligen är ett Nova Pro Wireless i förklädnad, eftersom alla välbekanta delar finns på plats. Det är ingen kritik, eftersom Omni helt enkelt är ännu ett SteelSeries-headset som följer Arctis Nova-seriens välbekanta formspråk.

Designen känns igen av alla som har sett eller hållit i ett Nova-headset, men det finns samtidigt en påtaglig robusthet och stabilitet som inger förtroende – jag har redan tappat mitt exemplar några gånger, men det går inte att se på det. Öronkuddarna är dessutom otroligt bekväma och jag har kunnat bära headsetet under hela arbetsdagar utan att egentligen tänka på att jag har det på mig.

GameHub är i princip densamma som hos andra Nova-headset som använder den, men OLED-skärmen erbjuder några fler alternativ och den nya strukturen på navigeringsratten är ett välkommet tillskott.

Den här typen av små designförändringar dyker upp på flera ställen hos Nova Pro Omni. Multifunktionsratten för volym på vänster öronkåpa har fått en ny struktur, öronkuddarna är tjockare och mer vadderade jämfört med Nova Pro Wireless, mikrofonen är ny och förbättrad och så vidare.

Lägg därtill intuitiva kontroller, integration med Arctis Companion-appen, utökade anslutningsmöjligheter med bland annat Bluetooth 5.3, längre batteritid, snabbare snabbladdning och mycket mer. Alla förbättringar som Omni har fått jämfört med Nova Pro Wireless är värdefulla var för sig, men framför allt bildar de tillsammans ett fantastiskt väldesignat och funktionsspäckat trådlöst gamingheadset som erbjuder allt även den som har tre konsoler och en PC kan tänkas behöva.

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni: prestanda

• Fantastisk ljudkvalitet från SteelSeries direkt ur förpackningen
• Varje uppgradering känns värd att ha
• Ljudkvaliteten och den övergripande prestandan ligger fortfarande nära föregångaren

När det gäller prestandan är ljudet den enklaste delen att bedöma: det är fantastiskt. Det här är trots allt ett headset ur SteelSeries Arctis Nova-serie och det bjuder på samma utmärkta ljudkvalitet direkt ur förpackningen som serien har blivit känd för. Det gör mig inte besviken på något sätt.

Dessutom är ljudet nu Hi-Res-certifierat och på PC får du 96 kHz/24-bitars ljud, vilket ger en otroligt uppslukande upplevelse i spel som Cyberpunk 2077. Till och med de atmosfäriska bakgrundsljuden i Frostpunk 2 återges med imponerande detaljrikedom och tydlighet. Även på PS5 Pro – där Sonys konsol inte kan dra nytta av 96 kHz-ljud – är gamingljudet från Omni, föga förvånande, en riktig fröjd.

Sjömansvisor, explosiva sjöstrider och svärdsfäktning i Assassin’s Creed Black Flag Resynced låter fantastiskt levande och fylligt. Ljudet i 007 First Light blir ännu mer filmiskt och bombastiskt, medan till och med äldre onlinespel som min personliga favorit Tom Clancy’s The Division 2 får ett rejält lyft. Fiendernas ljud återges med hög precision, samtidigt som action och musik blandas på ett utmärkt sätt.

Möjligheten att byta mellan olika EQ-förinställningar för enskilda spel och personliga preferenser via Arctis Companion-appen är fortfarande en lysande funktion och gör Omni ännu mer mångsidigt.

Dessutom var det väldigt praktiskt – åtminstone med min specifika setup – att kunna använda headsetet trådlöst med flera olika enheter samtidigt som det var anslutet via Bluetooth till min telefon. Om du har flera enheter och letar efter ett enda headset som smidigt kan användas med alla, även om det inte sker samtidigt, är det här en riktigt användbar funktion. För den som bara spelar på en enda enhet är det däremot lite överdrivet.

Utanför gaming låter både musik och annan underhållning suveränt med Omni. Headsetet fungerar dessutom strålande för jobbsamtal och multiplayer-sessioner tack vare den nya rundupptagande ClearCast Pro-mikrofonen, som är en uppgradering jämfört med Nova Pro Wireless. Jag upplevde den övergripande mikrofonkvaliteten som utmärkt, även om den rundupptagande konstruktionen innebar att lite mer bakgrundsljud ibland letade sig fram till mina vänner. Trots det är mikrofonen ett tydligt steg upp från den hos Nova Pro Wireless.

Själva användarupplevelsen är också ett märkbart lyft jämfört med Nova Pro Wireless och gör att Omni kommer närmare Nova Elite. Ratten på vänster öronkåpa är otroligt tillfredsställande att använda, GameHub erbjuder fler alternativ samtidigt som den är intuitiv och lättnavigerad och de nya öronkuddarna är tjockare och bekvämare än hos Pro Wireless – om än bara marginellt.

Dessutom har den aktiva brusreduceringen förbättrats och fungerade bra under mina tester. Bluetooth har uppgraderats till Bluetooth 5.3, batteritiden har blivit längre, snabbladdningen snabbare och därtill finns ytterligare ett antal mindre förbättringar.

Var och en av förbättringarna jämfört med Nova Pro Wireless kanske inte känns enorm på egen hand, men tillsammans bildar de en betydligt större och mer märkbar uppgradering.

Bör du köpa SteelSeries Arctis Nova Pro Omni?

Köp det om..

Köp det inte om...

Andra alternativ...

Om SteelSeries Arctis Nova Pro Omni känns lite överdrivet på vissa områden finns det två riktigt bra alternativ att överväga.

Så testade vi SteelSeries Arctis Nova Pro Omni

• Använt som mitt huvudsakliga headset i några månader
• Testat på PC, PS5 och mobil
• Använt med en mängd olika spel samt för dagliga jobbsamtal och mycket annat

Från den ursprungliga skribenten;

SteelSeries Arctis Nova Pro Omni har varit mitt enda headset för gaming på PS5 och PC, samt för jobb och samtal, under nästan tre månader.

Jag har bland annat använt det för att spela en hel del 007 First Light, en komplett genomspelning för mitt test och därefter ytterligare en genomspelning för att ta Platinum-trofén i Assassin’s Creed Black Flag Resynced, samt mängder av Tom Clancy’s The Division 2 på PS5. På PC har jag dessutom spelat Cyberpunk 2077, Frostpunk 2 och Crusader Kings 3 på en Acer Predator Orion 5000-gamingdator (tillhandahållen av Acer), tillsammans med en produktivitetsskärm och gamingskärmen Acer Predator X32QFS (även den tillhandahållen av Acer).

Under en stor del av spelsessionerna hade jag Omni anslutet till både min PC och PS5 samtidigt i samma setup för att dra nytta av möjligheten att ansluta flera enheter. Jag kunde dessutom använda headsetet för alla mina jobbsamtal och för att lyssna på musik.

Under testperioden kunde jag även jämföra Omni direkt med flera andra gamingheadset som jag hade till hands, däribland SteelSeries Arctis Nova Pro Wireless och Nova Elite, samt Audeze Maxwell 2 och Maxwell 2 ANC.

• Först testade mellan maj-augusti 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Jag är knappast främmande för att testa kraftfulla sladdlösa dammsugare och jag har tidigare stött på modeller med en sugkraft på 280 AW – mitt test av Dyson Gen5detect är ett bra exempel. Samsung Jet 95S, som presenterades tidigare under 2026, har samma specifikation för sugkraften men kostar en bråkdel av Dysons rekommenderade pris. Det var dessutom långt ifrån den enda positiva överraskningen. Den började faktiskt imponera på mig redan innan jag hade plockat upp den ur förpackningen.

Kartongen som levererades till min dörr var mycket lättare än vad jag har blivit van vid från andra sladdlösa dammsugare på senare tid, så pass att jag var övertygad om att det måste saknas delar. När jag väl öppnade den behövde jag inte ens kasta ett öga på bruksanvisningen för att sätta ihop den fristående dockningsstationen och montera dammsugaren – det var förvånansvärt intuitivt! När allt var monterat såg den dessutom betydligt mer kompakt ut än min Dyson V15s Detect Submarine som hänger på sin Free-Dok.

Nåja, "kompakt" kanske inte är helt rätt ord, men den är definitivt kortare – ungefär hälften så hög som den tidigare nämnda Dyson-modellen, även om det beror på att V15 hänger en bit upp från golvet. Batteripaketet tillför däremot en del vikt till den annars lätta skaftdammsugaren. Jet 95S är trots det fortfarande lättare än några av de nyare Dyson-modeller jag har testat. Med det tyngre golvmunstycket Jet Dual Brush+ monterat väger den cirka 2,69 kg, jämfört med omkring 3,6 kg för Gen5detect.

Sedan har vi sugkraften som, precis som jag redan nämnt, placerar den i samma liga som Dyson Gen5detect – en skaftdammsugare som jag utan problem skulle rekommendera just för dess kraftfulla prestanda. Hur bra Dyson än är kan Jet 95S mer än väl mäta sig med den och i vissa av mina tester presterade den till och med bättre än sin dyrare konkurrent, både på hårda golv och mattor. Där Gen5detect exempelvis kan behöva två vändor för att suga upp hår som fastnat i mattfibrerna, även i Boost-läget med maximal sugkraft, klarar Jet 95S samma sak på en enda vända i sitt Jet-läge.

Här finns dessutom ytterligare en imponerande skillnad. Medan de flesta sladdlösa dammsugare vanligtvis erbjuder tre nivåer av sugkraft får du fyra med Jet 95S och till och med den lägsta nivån presterar bättre än Dysons Eco-läge.

Jag kan inte klaga på själva städprestandan, men huvudmunstycket Jet Dual Brush+ är inte särskilt lättmanövrerat, inte ens på hårda golv. Det innebär att jag behöver använda lite mer kraft för att styra dammsugaren runt i hemmet. Det problemet har jag däremot inte med Slim LED-munstycket, men det är enbart avsett för hårda golv och för att komma åt under låga möbler.

Det mest överraskande med Samsung Jet 95S är trots allt hur mycket du får för pengarna. För ungefär halva det rekommenderade priset för Gen5detect får du exakt samma angivna sugkraft och enligt mina tester till och med bättre prestanda på vissa områden. Allt kommer dessutom i ett mer kompakt och något lättare paket, tillsammans med en rejäl uppsättning extra tillbehör. Du får till och med ett teleskoprör, något du inte får med någon av Dysons nuvarande modeller.

Visst går det att köpa en Shark-dammsugare till lägre pris, men ingen av dem erbjuder samma typ av prestanda. Därför stör det mig faktiskt inte att Jet 95S saknar extra finesser som automatisk tömning eller ett moppmunstycke. Den erbjuder redan väldigt mycket för pengarna.

Samsung Jet 95S: pris & tillgänglighet

• Kostar 7 999 kronor i Sverige
• Finns att köpa hos Samsung och utvalda återförsäljare
• Mycket prestanda för pengarna

Samsung Jet 95S presenterades i mars 2026 och har ett svenskt pris på 7 999 kronor. Den finns att köpa direkt från Samsung samt hos utvalda svenska återförsäljare.

Jämfört med vissa sladdlösa dammsugare från exempelvis Shark, som ofta säljs till kraftigt rabatterade priser, kan 7 999 kronor först kännas ganska dyrt. Med tanke på specifikationerna och framför allt prestandan tycker jag dock att Jet 95S ger utmärkt valuta för pengarna, vilket du kommer att kunna läsa mer om längre fram i recensionen.

Den jämförbara Dyson Gen5detect Absolute har generellt legat i en högre prisklass, vilket gör Samsung-modellen särskilt intressant. Jet 95S erbjuder samma angivna sugkraft på 280 AW och lyckades dessutom matcha eller överträffa Dyson-modellen i flera av mina tester.

Det går visserligen att hitta billigare alternativ från Shark, ibland även modeller med funktioner som automatisk tömning, men när det gäller ren sugkraft kan de inte mäta sig med Jet 95S. För 7 999 kronor får du därför en väldigt kraftfull och välutrustad sladdlös dammsugare för pengarna.

• Värde - poäng: 5 / 5

Samsung Jet 95S: specifikationer

Samsung Jet 95S: design

• Midjehög fristående dockningsstation med inbyggd förvaring
• Förlängningsbart och böjbart rör samt flera användbara tillbehör
• Lättare än många moderna sladdlösa dammsugare, men inte direkt lätt

Som jag redan nämnt trodde jag faktiskt att det saknades delar i kartongen när Samsung Jet 95S levererades hem till mig, eftersom den var så mycket lättare än jag hade förväntat mig. Den oron visade sig vara helt obefogad, eftersom allt låg prydligt nedpackat där inne. Det räckte dessutom med en snabb titt på de olika delarna för att förstå exakt hur allt skulle sättas ihop, både Jet Standing Station – som Samsung kallar den fristående dockningsstationen – och själva skaftdammsugaren.

När allt är monterat når stativet med dammsugaren knappt upp till midjan – åtminstone på mig, och jag är bara omkring 152 cm lång! Det gör att hela paketet känns väldigt kompakt jämfört med nyare Dyson-modeller som hänger på det brittiska märkets Free-Dok. Även om Jet 95S tar upp ungefär lika mycket golvyta som en Dyson känns den helt enkelt inte lika ... dominerande.

De tyngsta delarna är basen till Jet Standing Station och det löstagbara batteripaketet. Det sistnämnda gör en annars väldigt lätt skaftdammsugare förhållandevis tung och något mer otymplig än vissa kompakta Shark-dammsugare jag har testat tidigare. Det är dock ett problem som gäller i princip alla nyare sladdlösa dammsugare med löstagbara batteripaket, så jag kan knappast klandra Samsung för det. Trots batteriet är Jet 95S fortfarande lättare än Dyson V15 Detect och nyare modeller. Med Jet Dual Brush+ monterat på röret väger den 2,69 kg, medan vikten sjunker till omkring 2,5 kg med Slim LED-munstycket.

På tal om tillbehör får du tre motoriserade munstycken: tidigare nämnda Jet Dual Brush+ för både mattor och hårda golv, Slim LED Brush som enbart är avsett för hårda golv samt Pet Tool+ för att suga upp tunnare och kortare hårstrån. Dessutom ingår tre icke-motoriserade tillbehör i form av ett fogmunstycke, en dammborste och det böjbara Flex Tool. Det sistnämnda kan vara särskilt praktiskt när du behöver komma åt besvärliga utrymmen och använder Jet 95S som handdammsugare.

Röret är dessutom förlängningsbart och har fyra olika längdlägen, vilket innebär att både korta och långa personer bör kunna hitta en bekväm arbetsställning som inte belastar ryggen när Jet 95S används runt om i hemmet. Eftersom jag är kort behövde jag inte förlänga röret alls, medan en längre vän på omkring 165 cm behövde höja det ett steg för att få en bekvämare arbetsställning.

Manövrerbarheten är ett mindre problem med golvmunstycket Jet Dual Brush+ och tyvärr var det också det munstycke jag använde mest i min testmiljö med blandade golv – klinker i vardagsrummet och matplatsen samt heltäckningsmatta i sovrummet. Jag ville helt enkelt slippa byta golvmunstycke varje gång jag städade hela bostaden.

Slim LED Brush är däremot enklare att styra tack vare sina små hjul, även om det relativt tunga batteriet gör dammsugaren framtung och kan hindra riktigt smidiga rörelser. Med det sagt är Jet 95S definitivt snällare mot handleden än Dysons tyngre modeller, som kan väga över 3 kg.

Jag har inga husdjur, men Pet Tool+ är utformat för att fånga upp hårstrån som vanligtvis är små och tunna och därför lätt missas av de större golvmunstyckena. Det kan dessutom användas på möbelklädsel.

Mitt absoluta favorittillbehör är däremot Flex Tool, som gjorde det möjligt för mig att komma åt små skrymslen och vrår där ett vanligt rakt rör inte hade fungerat. Det kan fästas direkt på handenheten eller längst ut på röret, varefter du kan montera fogmunstycket eller dammborsten för att nå svåråtkomliga platser både högt och lågt.

I mitt fall kunde jag exempelvis dammsuga gallret på en luftkonditioneringsventil genom att böja Flex Tool i 90 graders vinkel och fästa den lilla borsten längst ut. Jag kunde också komma åt bakom soffan från sidan, istället för att behöva sträcka mig över ryggstödet, och suga upp flera månaders damm längs golvlisterna.

Precis som hos många andra sladdlösa dammsugare idag finns en liten LCD-skärm som visar valt sugläge och hur mycket batteritid som återstår med den aktuella inställningen. Du får däremot ingen detaljerad information om storleken och mängden dammpartiklar som hos vissa Dyson-modeller eller Dreame Z50. Informationen på skärmen är ganska grundläggande, men med tanke på priset har jag svårt att klaga.

En del av designen som jag fortfarande är lite tveksam till är dammbehållaren. Jag förväntade mig att den skulle ha en lucka i botten som öppnas med en knapptryckning vid tömning, ungefär som hos Dyson, men så fungerar den inte. Istället måste jag lossa hela behållaren från handtaget, ta bort filtret och den invändiga metallcylindern och därefter vända behållaren upp och ner för att tömma den.

Det är inte särskilt svårt, men personligen hade jag föredragit Dysons lösning för den dagliga tömningen, med möjligheten att plocka isär hela behållaren när det är dags för en mer grundlig rengöring.

• Design - poäng: 4 / 5

Samsung Jet 95S: funktioner

• Inget stöd för SmartThings och det behövs definitivt inte
• Smart Motion är en genomtänkt funktion, men i slutändan ganska överflödig
• Inte direkt en tyst dammsugare

Sugkraften på 280 AW må vara den stora höjdpunkten här, men ett sätt som Samsung har hållit nere priset på är genom att skippa stödet för SmartThings som finns i företagets Bespoke Jet-serie. Det innebär också att Jet 95S inte använder Samsungs Clean Station, men det stör mig inte alls, särskilt inte med tanke på priset. Jag har faktiskt aldrig riktigt sett behovet av SmartThings-stöd i någon av Samsungs dammsugare jag har testat, vare sig skaft- eller robotdammsugare, och Jet 95S är ett utmärkt exempel på att man klarar sig alldeles utmärkt utan överflödiga funktioner.

På tal om det finns det en funktion som på pappret verkar tillföra ett visst värde, men som i slutändan visade sig vara något jag aldrig behövde använda. Den heter Smart Motion och aktiveras automatiskt om dammsugaren lämnas påslagen men står stilla, exempelvis lutad mot en soffa eller stol, om du behöver öppna dörren eller flytta en kabel ur vägen. Dammsugaren stängs då av helt när den står stilla och startar automatiskt igen om du flyttar den inom en minut.

Eftersom både strömknappen och knappen för att byta läge sitter så lättillgängligt för tummen märkte jag att jag helt enkelt stängde av dammsugaren om jag behövde ställa den åt sidan i någon minut. Eftersom funktionen dessutom är ganska diskret lär många användare förmodligen glömma bort att den ens finns. För den som brukar lämna dammsugaren påslagen lutad mot en stol eller ett bord kan Smart Motion däremot hjälpa till att spara lite batteri.

Dynamisk sugkraft finns förstås också, vilket innebär att du kan låta Jet 95S ligga kvar på sitt förinställda Mid-läge och låta dammsugaren sköta resten.

Särskilt tyst är den däremot inte. I Jet-läget uppmätte jag omkring 89 dB med appen Decibel X på min iPhone i ett i övrigt helt tyst rum.

• Funktioner - poäng: 4 / 5

Samsung Jet 95S: prestanda

• Utmärkt och snabb dammsugning på både hårda golv och mattor i alla effektlägen
• Det mesta av smutsen sugs upp med en enda rörelse framåt
• Ingen förlust av sugkraft med något av golvmunstyckena, inte ens när dammsugaren dras bakåt

Samsung vet verkligen hur man optimerar sugkraften för att få ut mesta möjliga av den. Företaget lyckades med det i Bespoke-serien av sladdlösa dammsugare, där jag i mitt test av Samsung Bespoke Jet konstaterade att sugkraften verkligen levde upp till "Jet"-namnet. Den sydkoreanska elektronikjätten har nu lyckats igen med den billigare Jet 95S och utnyttjar luftflödet med en effekt på upp till 280 AW (Airwatts) till fullo.

Som jag redan nämnt är det samma sugkraft som Dyson Gen5detect erbjuder, även om den inte är marknadsledande. Dyson V16 Piston Animal når 315 AW, medan Dreame Z50 Station går ännu längre med 330 AW och Samsungs egen Bespoke Jet Ultra erbjuder hela 400 AW. Men det handlar inte bara om siffrorna. I slutändan är det hur luften rör sig genom maskinen som avgör hur väl dammsugaren faktiskt fungerar – och Jet 95S presterar imponerande bra.

Med fyra effektlägen nära till hands – Min, Mid, Max och Jet – tyckte jag att standardinställningen Mid var det bästa alternativet och lät därför dammsugaren ligga kvar på det läget under både mina tester och den vanliga städningen. I det här läget justeras sugkraften automatiskt, exempelvis när dammsugaren upptäcker olika typer av golv eller större mängder smuts.

Vanlig daglig städning var en enkel match för Samsung-dammsugaren. Den sög upp synligt damm, skräp och hår till och med på den lägsta inställningen Min på hårda golv. På en riktigt smutsig matta, täckt av smulor och hår, behövdes Mid-läget för att få den ren, men jag behövde inte köra över samma område gång på gång – en eller två vändor räckte.

För att testa dammsugaren med olika typer och storlekar av smuts använde jag en blandning av havregryn, chiafrön, te från en tepåse och frystorkade hallon. Tillsammans representerar de en bra blandning av det damm och skräp i olika storlekar som man kan behöva städa upp i ett vanligt hem.

På de hårda golven i min testmiljö (klinker med matt yta) och med det förinställda sugläget Mid sögs kaffesumpen upp på en enda vända – först framåt för att rengöra mitten av det smutsiga området och sedan bakåt för att suga upp ytterligare en remsa.

Jag förväntade mig att behöva köra dammsugaren både fram och tillbaka för att få upp hela blandningen, men ännu en gång överraskade Jet 95S mig genom att suga upp partiklar i olika storlekar med en enda rörelse framåt, vilket lämnade en ren remsa mitt genom smutsen. Jag såg inte heller att större partiklar spreds åt sidorna när de träffade golvmunstyckets plastram, vilket gör städningen ännu enklare.

Samma blandning av havregryn, tedamm, chiafrön och frukt på en matta gav Jet 95S en något större utmaning, men det innebar i praktiken bara att jag behövde köra munstycket en gång framåt och en gång bakåt för att få området rent, jämfört med en enda rörelse framåt på hårda golv.

Höjer du effekten ett snäpp kan både Max- och Jet-läget verkligen köra över konkurrenterna. En av mina största irritationer är hårstrån som fastnar i mattfibrer och vägrar lossna, även när jag exempelvis använder Dysons Boost-läge eller den högsta sugkraften på en Shark. Under mina tester av Jet 95S fick jag däremot 100 procent av håret uppsuget. Jag märkte inte heller att något hår trasslade in sig i något av de motoriserade munstyckena.

• Prestanda - poäng: 5 / 5

Samsung Jet 95S: batteritid

• Maximal batteritid på 60 minuter med icke-motoriserade tillbehör
• Ganska genomsnittlig batteritid med motoriserade golvmunstycken
• Relativt snabb laddning, med praktisk batteriindikator

Batteriprestandan är däremot ganska genomsnittlig. Samsung anger en maximal batteritid på 60 minuter med de icke-motoriserade tillbehören. Det stämmer ganska bra överens med mina tester, där jag fick ut 56 minuter i Min-läget (lägsta sugkraften) med fogmunstycket monterat på handenheten.

Med det motoriserade golvmunstycket Jet Dual Brush+ och det förinställda Mid-läget lyckades jag som mest få ut 37 minuter på ett relativt rent golv. Den siffran kommer att variera beroende på hur ofta den dynamiska sugkraften aktiveras, men det är inte alls dåligt och står sig bra mot konkurrenterna.

När jag höjde till Max-läget gav en full laddning mig 10 minuter med Jet Dual Brush+, medan Jet-läget knappt klarade 7 minuter. Även det ligger ungefär i linje med vad jag tidigare har upplevt med motsvarande modeller från Dyson och Shark.

Som jag nämnt tidigare kan Smart Motion-funktionen hjälpa vissa användare att spara lite batteri, men enligt mig gör den varken till eller från och känns mest överflödig.

Det tog omkring tre timmar att ladda Jet 95S från 21 procent till fullt batteri, vilket är relativt snabbt jämfört med Dyson-modeller med motsvarande batteritid på 60 minuter, som vanligtvis behöver omkring fyra timmar. Jag gillar dessutom att det finns en indikatorlampa ovanför handtaget som ändrar färg under laddningen.

Den fungerar ungefär som ett trafikljus: rött när batterinivån är låg, gult (som snarare ser orange ut) när den har nått ungefär mellannivå och grönt när batteriet är fulladdat. Den visuella indikatorn är praktisk om du behöver fortsätta städa ett större hem och inte nödvändigtvis vill vänta tills batteriet är helt uppladdat.

• Batteri - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Samsung Jet 95S?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Jag må ha gett Samsung Jet 95S full pott och jag skulle utan tvekan rekommendera den framför allt annat jag personligen har testat, men det är alltid bra att ha några alternativ. Om du vill överväga andra modeller har jag listat några här nedanför i olika prisklasser.

Så testade vi Samsung Jet 95S

Från den ursprungliga skribenten;

Jag använde Samsung Jet 95S i min egen lägenhet med ett sovrum i ungefär två månader och städade varannan till var tredje dag. Jag utsatte den också för TechRadars vanliga tester genom att strö ut havregryn och tedamm från en tepåse. Dessutom skapade jag blandningar med chiafrön och bitar av frystorkade hallon för att efterlikna skräp i olika storlekar som kan förekomma i ett vanligt hem. Blandningen testades både på hårda golv – i det här fallet matt klinker – och på en matta med medelhög lugg.

Som ett separat test dammsög jag även upp en näve kaffesump från klinkergolvet.

För att testa hur bra dammsugaren var på att suga upp hår samlade jag hårstrån från min egen hårborste och spred ut dem över mattan med medelhög lugg i sovrummet. Sedan gick jag över dem under ett par dagar för att se till att de verkligen arbetades in ordentligt i fibrerna. Jag strödde också ut brödsmulor och kaksmulor på samma matta och lät även dem sjunka ner i luggen under ett par dagar.

Som tur var lyckades Samsung Jet 95S suga upp alltihop och lämna golven i mitt hem rena.

• Först testad i augusti 2026
• Läs mer om hur vi testar dammsugare på TechRadar

Det första jag tänkte när jag plockade upp Razer Hammerhead V3 HyperSpeed ur kartongen var: "Oj, de här är verkligen fula."

Det är kanske inte den bästa starten på ett test, men det är svårt att komma runt när varje hörlur har en märkligt rund och klumpig form som mest får dem att se ut som ett par överviktiga AirPods. Den blanka svarta plasten känns dessutom billig, och den tryckta Razer-logotypen på utsidan – trots all marknadsföring kring Razer Chroma på förpackningen – är bara ett vanligt tryck som inte ens lyser.

Som tur är är de åtminstone bekväma att bära, men även när de sitter i öronen känns de långt ifrån lika stilrena som konkurrenter i samma prisklass, exempelvis SteelSeries Arctis GameBuds.

Ljudet är dessutom betydligt plattare, vilket gör dem mindre mångsidiga – särskilt om du vill använda dem både för spel och musik. De erbjuder dessutom färre funktioner än SteelSeries-modellen och har en sämre aktiv brusreducering som inte lyckas stänga ute särskilt mycket av omgivningsljudet när jag är ute bland folk.

Den största styrkan hos Razer Hammerhead V3 HyperSpeed är stödet för den senaste Bluetooth 6.0-standarden, vilket ger extremt låg latens tillsammans med kompatibla enheter. Det gör dem särskilt intressanta för seriösa mobilspelare som använder de allra senaste telefonerna.

Den medföljande Razer HyperSpeed Wireless-dongeln på 2,4 GHz är dessutom imponerande kompakt och levererar lika låg latens på PC, PlayStation 5 och handhållna spelkonsoler som Nintendo Switch 2.

Enbart detta skulle kunna vara tillräckligt för att väga upp en del av kompromisserna om du verkligen satsar på mobilspel på hög nivå, men det finns ytterligare några saker som förtjänar beröm. Det medföljande laddningsfodralet är välkonstruerat och känns påkostat, med en snygg RGB-list som visar parkopplings- och laddningsstatus.

Jag uppskattar också att jag aldrig behöver ta med mig dongeln separat. Det räcker att ansluta själva laddningsfodralet till den enhet jag vill spela på, så är allt redo att användas. Det gör det i princip omöjligt att råka glömma dongeln hemma.

Om du lyckas hitta Razer Hammerhead V3 HyperSpeed till rätt pris kan de absolut vara ett bra köp.

Razer Hammerhead V3 HyperSpeed: pris & tillgänglighet

• Pris: 1 699 kronor i Sverige
• Finns att köpa hos Razer nu
• Tillgängligheten hos andra återförsäljare varierar

Razer Hammerhead V3 HyperSpeed kostar 1 699 kronor i Sverige och finns tillgängliga hos återförsäljare som exempelvis MaxGaming.

Om du väljer att köpa dem från exempelvis Amazon bör du vara uppmärksam så att du inte råkar beställa den billigare Razer Hammerhead V3 X eller den äldre Razer Hammerhead True Wireless X, eftersom de ser väldigt lika ut.

I den här prisklassen konkurrerar de framför allt med SteelSeries Arctis GameBuds, som lanserades för 1 999 kronor, men som numera ofta säljs till rabatterade priser på omkring 1 299 kronor.

Även om Arctis GameBuds kostar lite mer till ordinarie pris tycker jag att de erbjuder betydligt bättre värde för pengarna. De har en betydligt snyggare design, ett mer mångsidigt ljud som enkelt kan anpassas med hundratals EQ-profiler och dessutom något bättre batteritid totalt sett.

Razer Hammerhead V3 HyperSpeed: specifikationer

Razer Hammerhead V3 HyperSpeed: design & funktioner

• Klumpig och omodern design
• Stöd för THX Spatial Audio
• Välgjort laddningsfodral

Vid det här laget har du nog förstått att jag inte är särskilt förtjust i hur de här hörlurarna ser ut. De har en traditionell in-ear-design med skaft, men själva hörlurarna är ovanligt stora och klumpiga. Den blanka svarta plasten och den billiga gröna Razer-logotypen på baksidan gör inte saken bättre. Ärligt talat ser de mer ut som ett par hörlurar för några hundralappar från Amazon än en premiumprodukt från ett välkänt gamingmärke.

Laddningsfodralet är däremot betydligt bättre. Det är visserligen ganska stort, men får ändå plats i fickan utan problem. Utsidan har en behaglig matt finish och gångjärnet känns mycket robust, med magneter som ger ett tydligt och tillfredsställande klick när locket stängs. Det finns dessutom en diskret LED-list på framsidan som lyser upp i ett snyggt regnbågsmönster när fodralet öppnas. Den visar också olika färger beroende på laddningsstatus, parkoppling och batterinivå, vilket gör den mer praktisk än jag först hade väntat mig.

Inuti fodralet finns det gott om plats för de två hörlurarna samt ett särskilt fack för den kompakta HyperSpeed Wireless-dongeln. Dongeln sitter ansluten i en USB-C-port med passthrough-stöd, vilket innebär att jag kan ansluta hela fodralet direkt till min PC eller spelkonsol för att parkoppla hörlurarna. Det är en smart lösning som gör att alla delar alltid hålls samlade.

I övrigt erbjuder Razer Hammerhead V3 HyperSpeed inte särskilt många funktioner jämfört med konkurrerande modeller. Hörlurarna har aktiv brusreducering, ett transparensläge och automatisk uppspelning/paus när de tas ur öronen. Den tillhörande appen innehåller tre förinställda EQ-profiler – för spel, musik respektive film – och ger även möjlighet att skapa egna ljudprofiler.

På PC ingår dessutom en licens för THX Spatial Audio, som gör ett bra jobb med att simulera 360-gradersljud och är ett uppskattat mervärde.

Razer Hammerhead V3 HyperSpeed: prestanda

• Ljudet är okej
• Brusreduceringen är svag
• Bra batteritid

Även om Razer Hammerhead V3 HyperSpeed erbjuder imponerande låg latens och därför passar bra för tävlingsinriktat spelande, tycker jag att ljudkvaliteten bara är medioker jämfört med andra hörlurar i samma prisklass. Med standardprofilen för spel får basen gott om kraft, men hörlurarna saknar tydlighet och diskanten känns dämpad. Det fungerar tillräckligt bra i spel som PUBG: Battlegrounds eller Counter-Strike 2, men de passar betydligt sämre för mer berättelsedrivna spel.

Musikupplevelsen är däremot direkt svag, och hur mycket jag än experimenterade med EQ-inställningarna lyckades jag aldrig få ljudet att lyfta. Jag rekommenderar dessutom att undvika den förinställda musikprofilen, eftersom den är riktigt dålig. Den drar inte bara ned basen utan även det lägre mellanregistret, vilket resulterar i ett ljud som påminner om de kostnadsfria hörlurar man får på ett flygplan.

När jag växlade mellan Razer Hammerhead V3 HyperSpeed och SteelSeries Arctis GameBuds fanns det egentligen ingen konkurrens. SteelSeries-hörlurarna lät bättre oavsett vad jag spelade eller lyssnade på, och eftersom de dessutom fungerar utmärkt för musik behöver jag inte köpa ett extra par hörlurar till mobilen.

Den aktiva brusreduceringen presterar också sämre än hos konkurrenter som Arctis GameBuds eller Sony Inzone Buds. Den stänger ute förvånansvärt lite av omgivningsljudet och hade till och med svårt att dämpa det jämna bakgrundsbruset från en skrivbordsfläkt. Om du funderar på att använda dem på ett flygplan skulle jag helt enkelt avråda från det.

Mikrofonerna är godkända, men inte särskilt pålitliga. Så fort det finns lite bakgrundsljud börjar de få svårt att fånga upp min röst, vilket gjorde att jag i stället använde min vanliga skrivbordsmikrofon. Touchkontrollerna är dessutom ganska frustrerande. De reagerar opålitligt och missar ofta mina tryck, vilket ledde till att jag av misstag pausade eller hoppade över låtar när jag försökte styra musiken.

Batteritiden är åtminstone ett område där Razer Hammerhead V3 HyperSpeed inte gör mig besviken. Jag fick utan problem mellan 7 och 8 timmars användning per laddning, och laddningsfodralet innehåller tillräckligt med extra batteri för att ladda hörlurarna fullt ungefär fyra gånger när jag är på språng.

Bör du köpa Razer Hammerhead V3 HyperSpeed?

Köp dem om…

Köp dem inte om…

Razer Hammerhead V3 HyperSpeed: andra alternativ

Så testade vi Razer Hammerhead V3 HyperSpeed

• Testade i flera veckor
• Använd med både PC och mobil
• Jämförda med andra gaminghörlurar

Jag testade Razer Hammerhead V3 HyperSpeed i flera veckor tillsammans med både PC och mobil, där jag spelade en rad olika spel.

Det omfattade många timmar med Call of Duty: Black Ops 7, PUBG: Battlegrounds, Battlefield 6, Forza Horizon 6, Grand Theft Auto 5 och flera andra spel, samt mobiltitlar som Neverness to Everness och Call of Duty Mobile.

Under hela testperioden jämförde jag upplevelsen med andra gaminghörlurar som jag har testat, däribland SteelSeries Arctis GameBuds och flera andra modeller som finns med i vår köpguide över de bästa gaminghörlurarna.

• Först testade i juli 2026
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo är en extremt kompakt kapselmaskin som brygger espresso med företagets egna A Modo Mio-kapslar. De vakuumförpackade kapslarna finns i en mängd olika kaffesorter, rostningar och blandningar. Till skillnad från Nespresso finns det däremot inga mer avancerade smaksatta alternativ att välja mellan.

Det ser jag faktiskt inte som någon nackdel. Jolie Evo brygger nämligen en av de godaste espresso jag har druckit från en kapselmaskin, och smaksatta kaffekapslar har ofta en tendens att smaka ganska konstgjort.

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo är också väldigt prisvärd och kostar betydligt mindre än både A Modo Mio Smeg och A Modo Mio Deséa. Om du vill göra cappuccino eller latte behöver du dock komplettera med en separat mjölkskummare. Jag rekommenderar antingen Smeg Mini Milk Frother eller Philips Baristina Milk Frother.

Reglagen är väldigt enkla och består av endast en knapp och ett stort handtag. Tänk dock på att maskinen saknar timer, vilket innebär att du själv måste trycka på knappen för att stoppa kaffeflödet när rätt mängd kaffe har bryggts.

På det stora hela tycker jag att det här är en utmärkt kompakt espressomaskin. Den enda egentliga nackdelen är att A Modo Mio-kapslarna huvudsakligen är tillverkade av plast och saknar en smidig återvinningslösning i Sverige. Om hållbarhet är en viktig faktor för dig kan det därför vara värt att ha i åtanke.

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo: specifikationer

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo: pris & tillgänglighet

• Pris 640 kronor

Vid sin lansering kostade Lavazza A Modo Mio Jolie Evo runt tusenlappen, men finns nu tillgänglig att köpa hos flera återförsäljare för 640 kronor. Den finns tillgänglig i ett gäng färger som bland annat röd, svart, grå och vit.

Om du vill göra latte eller cappuccino med Jolie Evo behöver du komplettera med en separat mjölkskummare, exempelvis Lavazza MilkEasy Plus, som kostar runt tusenlappen, alternativt Smeg Mini Milk Frother eller Philips Baristina Milk Frother, som jag nämnde tidigare.

• Värde - poäng: 4,5/5

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo: design

• Extremt kompakt format
• Bara två reglage – ett handtag och en knapp
• Handtaget är ergonomiskt och mycket lätt att använda

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo är den minsta kaffemaskin jag har testat. Den mäter bara 124 x 210 x 330 mm (B x H x D), vilket faktiskt gör den ännu mindre än den redan kompakta Nespresso Vertuo Pop, som mäter 136 x 250 x 426 mm.

Den är perfekt för små kök där bänkutrymmet är begränsat. Du kan dessutom dra strömkabeln åt antingen höger eller vänster via en kanal på undersidan av maskinen, vilket gör att den kan placeras tätt intill en vägg.

Jag tycker också att Lavazzas maskin känns betydligt elegantare än Nespresso-motsvarigheten. Den har en stilren matt finish och ett stort förkromat handtag på ovansidan. När du lyfter handtaget öppnas ett fack där du enkelt placerar en kaffekapsel.

När du fäller ner handtaget igen stängs facket samtidigt som kapseln perforeras. Nästa gång du lyfter handtaget faller den använda kapseln ner i en liten behållare bakom droppbrickan. Behållaren har ett galler i botten som låter överflödigt vatten rinna av, så kapslarna hinner torka innan du tar ut dem för återvinning – en genomtänkt detalj.

Det stora handtaget är dessutom mycket bekvämt att greppa och kräver väldigt lite kraft för att manövrera. Därför passar Jolie Evo extra bra för personer med nedsatt styrka eller rörlighet i händerna.

Droppbrickan har ett löstagbart plastgaller som gör den enkel att rengöra och är precis lagom hög för en espressokopp. Tar du bort droppbrickan får även en vanlig kaffekopp eller mugg plats under utloppet.

Förutom handtaget finns det bara ett reglage på Jolie Evo – en knapp på ovansidan. Intill den sitter en vit indikatorlampa som visar maskinens status: blinkande ljus betyder att maskinen värms upp och fast vitt sken innebär att den är redo att brygga.

• Design - poäng: 5/5

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo: prestanda

• Väldigt enkel att använda, men kaffeflödet stoppas inte automatiskt
• Brygger utsökt espresso på bara några ögonblick
• Kapslarna är svårare att återvinna än Nespresso-kapslar i aluminium

Det som skiljer Jolie Evo från alla andra kapselmaskiner jag har testat är att den saknar timer för olika kaffestorlekar. När du trycker på den enda knappen fortsätter maskinen att brygga kaffe – eller hett vatten om ingen kapsel sitter i – tills du själv trycker på knappen igen eller vattentanken är tom.

Det är inte optimalt om du vill låta kaffemaskinen sköta sig själv medan du förbereder resten av frukosten. Samtidigt tar det mindre än en minut att brygga en dubbel espresso, så i praktiken är det inget större problem.

Jag rekommenderar däremot att du använder ett måttglas de första gångerna, åtminstone tills du fått en känsla för hur mycket kaffe maskinen brygger. Det är lätt att underskatta eller överskatta mängden. Du skulle visserligen kunna använda en kaffevåg för maximal precision, men det känns lite överdrivet – det här är trots allt en instegsmodell som brygger mycket bra espresso, men den är inte riktad till de allra mest inbitna kaffeentusiasterna.

Maskinen använder Lavazzas egna A Modo Mio-kapslar, som är förhållandevis prisvärda jämfört med många andra kaffekapslar. Priset varierar beroende på sort, men du kan exempelvis klicka hem ett 36-pack med Qualità Rossa-kapslar för 179 kronor. Det motsvarar drygt 5 kronor per kopp, jämfört med omkring 6–7 kronor för de billigaste Nespresso Vertuo-kapslarna.

Till skillnad från Nespresso innehåller A Modo Mio-sortimentet inga mer avancerade smaksatta kaffedrycker. I stället finns olika bönsorter, blandningar och rostningar att välja mellan, där varje kapsel endast innehåller malet kaffe utan några tillsatta smaker. Det ser jag faktiskt som en fördel, eftersom smaksatta kaffekapslar ofta får en ganska konstgjord smak.

Jag testade Jolie Evo med tre olika kaffesorter från Lavazza: Qualità Rossa, Passionale och Qualità Oro. De säljs i förpackningar om 16 kapslar och har en intensitetsskala från 1 till 12 för att ge en uppfattning om smakprofilen. Qualità Rossa är en blandning av robusta- och arabicabönor, medan Passionale och Qualità Oro består av 100 procent arabica.

Min personliga favorit blev Qualità Oro, som gav en av de godaste espresso jag har druckit från en kapselmaskin. Lavazza beskriver smaken som "söt och delikat, med en intensiv och aromatisk doft", och jag håller med.

Den passar dessutom utmärkt tillsammans med mjölk, antingen i en vit americano eller – om du kompletterar med en mjölkskummare – i en krämig latte.

Problemet med de här kapslarna är att de, trots sitt goda kaffe, är betydligt svårare att återvinna än Nespresso-kapslar. Nespresso använder kapslar helt i aluminium, som är relativt enkla att återvinna när kaffesumpen har avlägsnats. Dessutom finns det vanligtvis flera insamlingsställen, och i många länder kan du även skicka tillbaka använda kapslar i en förbetald återvinningspåse.

• Prestanda - poäng: 4/5

Bör du köpa Lavazza A Modo Mio Jolie Evo?

Köp den om...

Köp den inte om...

Lavazza A Modo Mio Jolie Evo: andra alternativ

Om du inte är säker på att Jolie Evo är rätt espressomaskin för dig finns det ett par andra modeller som är värda att överväga.

Så testade vi Lavazza A Modo Mio Jolie Evo

Från den ursprungliga skribenten;

Jag använde Lavazza A Modo Mio Jolie Evo som min ordinarie espressomaskin i två veckor. Under testperioden provade jag tre olika A Modo Mio-kapslar – Qualità Rossa, Passionale och Qualità Oro. Jag drack kaffet både som ren espresso och använde maskinen för att fylla på med hett vatten när jag gjorde americano.

Jag installerade och rengjorde maskinen enligt instruktionerna i manualen och lät alla komponenter lufttorka innan jag monterade ihop dem igen.

• Först testad i augusti 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Logitech Mobi Fold är, utan tvekan, den märkligaste mus jag någonsin har använt.

Den här lilla, vikbara resemusen har ett enda tydligt fokus: maximal portabilitet. Precis som en gammal vikbar mobiltelefon kan den fällas ihop på mitten, vilket gör att den enkelt får plats i fickan när jag arbetar på språng. Men även om den exceptionella portabiliteten utan tvekan är musens största säljargument måste jag ändå ställa frågan: är det verkligen så nödvändigt?

De flesta möss är redan ganska kompakta, och om du arbetar på resande fot har du förmodligen ändå en väska för din laptop eller surfplatta. Jag har svårt att tro att den väskan inte också skulle rymma en vanlig mus, vilket gör att den här musens unika egenskap inte känns fullt så revolutionerande som Logitech vill få den att framstå.

Med det sagt finns det ändå en del intressanta funktioner att gå igenom, och jag misstänker att du är nyfiken på hur en så här ovanlig mus faktiskt känns att använda. Efter att ha haft Logitech Mobi Fold som min huvudsakliga mus under några dagar är det här mitt omdöme och om jag tycker att den kan mäta sig med de bästa datormössen på marknaden.

Det första jag lade märke till var hur enkel den är att komma igång med. Den har en synkroniseringsknapp som gör parkopplingen med en Windows-dator, Mac eller Android-enhet både snabb och smidig. Dessutom finns stöd för snabb växling mellan flera enheter, vilket gör det enkelt att hoppa mellan olika datorer och surfplattor.

Men när installationen var avklarad och jag började använda Mobi Fold i mitt dagliga arbete måste jag erkänna att upplevelsen inte var särskilt imponerande.

Det finns några tydliga svagheter som gör att den känns sämre än en traditionell kompakt mus eller produktivitetsmus. För det första har den en ganska märklig form. Den V-formade konstruktionen gör att greppet känns ovant och under längre arbetspass började jag känna ett visst obehag i handen. Den är inte alls lika ergonomisk som min vanliga mus, Razer Viper V3 Pro, och den känns inte heller lika följsam när jag rör den över skrivbordet.

Även scrollfunktionen, som styrs med en touchyta i stället för ett traditionellt mushjul, känns inkonsekvent. Den erbjuder inte samma precisa kontroll som ett mekaniskt scrollhjul och upplevs återigen mindre följsam än jag hade önskat. Missförstå mig inte – den fungerar absolut – men om du uppskattar den mjuka och exakta känslan hos ett vanligt scrollhjul kommer Mobi Fold sannolikt att göra dig besviken.

Min sista invändning gäller vänster- och högerknapparna. De fungerar visserligen som de ska, men de känns trögare än jag hade väntat mig, särskilt längre bak på musen och kring mitten. Jag uppskattade däremot att klickljudet är dämpat och diskret, men jag hade gärna sett att knapparna reagerade lite lättare.

Trots kritiken finns det flera saker som Logitech har gjort riktigt bra.

För det första är batteritiden imponerande. Musen klarar ungefär 22 timmars kontinuerlig användning, vilket utan problem räckte genom hela arbetsveckan. Jag behövde faktiskt aldrig ladda den under testperioden. Logitech uppger dessutom att bara en minuts laddning ger upp till tre timmars användning, vilket är perfekt för någon som mig, som ofta glömmer att ladda sina prylar.

Mobi Fold erbjuder också anpassningsbara knappfunktioner via Logi Options+. Där kan jag bland annat ändra pekarhastigheten och tilldela olika funktioner till den centrala touchytan, exempelvis klistra in, volymkontroller eller egna kortkommandon.

Jag gillar även själva materialvalet. Den gummerade ytan känns riktigt behaglig mot handen. Logitech lyfter dessutom fram hållbarhetsaspekten: 36 procent av plasten i Graphite-versionen som jag testade består av återvunnet material. För färgerna Lilac och Off-White är motsvarande siffra 29 procent, och jag tycker dessutom att båda färgalternativen ser riktigt snygga ut.

Logitech Mobi Fold lyckas utan tvekan sticka ut från mängden. Den lätta, vikbara konstruktionen gör den väldigt smidig att ta med sig – även om jag personligen tycker att vanliga möss redan är tillräckligt portabla för de flesta. Lägg därtill de anpassningsbara knapparna, den långa batteritiden och den trevliga materialkänslan, så finns det flera saker att uppskatta.

Men med ett pris på 949 kronor känns Mobi Fold ändå som ett ganska svagt köp. Det beror framför allt på en sak: den levererar helt enkelt inte tillräckligt bra i praktiken. Den mediokra ergonomin, den tröga rullningen och de stela knapparna gör att Logitech Mobi Fold känns som en produkt vars idé är betydligt mer imponerande än själva användarupplevelsen.

Logitech Mobi Fold: pris & släppdatum

• Pris 949 kronor
• Lanserades i juni 2026
• Finns i fyra färger

Logitech Mobi Fold lanserades i juni 2026 och kostar 949 kronor i Sverige. Det innebär att den konkurrerar i samma prisklass som flera riktigt vassa möss vi har testat, exempelvis Keychron M6 8K, samtidigt som den är betydligt dyrare än vår favorit bland ultrakompakta möss, Logitech Pop Mouse.

Musen finns i fyra färger: Graphite, Off-White, Lilac och Sand.

Logitech Mobi Fold: specifikationer

Bör du köpa Logitech Mobi Fold?

Köp den om…

Köp den inte om…

Logitech Mobi Fold: andra alternativ

Så testade vi Logitech Mobi Fold

• Använde den som min huvudsakliga mus under flera dagar
• Testade samtliga funktioner
• Tog med den på resor för att utvärdera hur portabel den är

Från den ursprungliga skribenten;

Jag använde Logitech Mobi Fold som min huvudsakliga mus under flera dagar, både på kontoret och när jag arbetade hemifrån.

Under testperioden använde jag den för vanligt kontorsarbete, testade samtliga funktioner och tog även med den på språng för att utvärdera hur väl den fungerar som resemus. Den var främst ansluten till min Windows-dator, men jag testade den också tillsammans med en Android-telefon.

Mer generellt har jag testat teknikprylar för TechRadar i flera år i rollen som Senior Reviews Writer. Under den tiden har jag granskat ett brett utbud av datortillbehör, däribland Turtle Beach Command Series KB7, men också gamingutrustning, trådlösa premiumhörlurar, powerbanks och mycket mer.

• Först testad i augusti 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar.

Bose är kanske inte alltid först med att lansera en ny typ av produkt, men när företaget väl gör det kan vi nästan alltid räkna med att resultatet är genomarbetat. På pappret verkar det vara precis vad som har hänt med nya Lifestyle Ultra Speaker. Den är prissatt och utrustad för att utmana marknadsledarna på allvar, samtidigt som Bose har lagt till ett par unika egenskaper för att stärka sitt erbjudande ytterligare.

Designen skiljer sig exempelvis precis lagom mycket från den klassiska cylinderformade högtalaren för att sticka ut i butikshyllan. Specifikationerna är också intressanta. Högtalaren är utrustad med ett 38 mm stort mellanregister-/diskantelement som är vinklat uppåt och spelar genom ovansidan av kabinettet. Det ska ge en mer genuin rumslig ljudupplevelse, där många konkurrenter i stället förlitar sig på digital signalbehandling för att skapa samma effekt. Att Alexa+ finns med som röstassistent är dessutom första gången tekniken används i en produkt som inte kommer från Amazon.

Är det här en av marknadens bästa trådlösa högtalare? Kort sagt: ja. I praktiken finns det väldigt mycket att uppskatta med Lifestyle Ultra Speaker, och den etablerar sig direkt som en seriös utmanare i premiumsegmentet. Här finns stöd för både Wi-Fi och Bluetooth, samtidigt som Apple AirPlay och Google Cast är inbyggda. Ljudet är kraftfullt, detaljerat och tillräckligt dynamiskt för att engagera, samtidigt som högtalaren kan spela riktigt högt om vi vill. Den levererar dessutom en tydlig känsla av höjd i ljudbilden. Diskanten kan behöva justeras något via EQ-inställningarna för att bli lite mer balanserad, men i övrigt är det här en direkt, energisk och underhållande högtalare som aldrig känns överdriven. Den förtjänar utan tvekan en plats på listan över modeller att överväga på allvar.

Bose Lifestyle Ultra: pris & släppdatum

• Lanserades den 15 maj 2026
• 3 999 kronor i Sverige
• Finns i svart och vitt (sandfärgad version kostar mer på vissa marknader)

I Sverige har Bose Lifestyle Ultra Speaker ett rekommenderat pris på 3 999 kronor.

I den här prisklassen är den främsta konkurrenten bland Bluetooth-högtalare sannolikt JBL Xtreme 5, som vanligtvis kostar lite mer och dessutom har fått högsta betyg i vårt test. Konkurrensen är med andra ord hård.

Samtidigt erbjuder Bose-högtalaren något som JBL-modellen saknar – möjligheten att strömma musik via hemmets Wi-Fi-nätverk. Det gör att en mer naturlig jämförelse på den fronten är Sonos Play.

Bose Lifestyle Ultra: specifikationer

Bose Lifestyle Ultra: funktioner

• Wi-Fi- och Bluetooth-anslutning
• Högtalarsystem med tre element, inklusive ett uppåtriktat mellanregister-/diskantelement på 38 mm

På de flesta områden är Bose Lifestyle Ultra Speaker mycket välutrustad. Funktionerna vi känner till håller genomgående hög klass. Men eftersom det handlar om Bose får vi samtidigt acceptera att företaget inte avslöjar särskilt många detaljer om vissa delar av specifikationerna.

Jag utgår från att Lifestyle Ultra Speaker använder klass D-förstärkning och att den har tillräckligt med effekt för att driva högtalaren ordentligt – en slutsats jag återkommer till när jag går igenom ljudkvaliteten.

Det jag däremot vet är att högtalaren använder en konfiguration med tre element. På framsidan sitter ett 76 mm stort mellanregister-/baselement tillsammans med en 25 mm diskant, medan ett 38 mm mellanregister-/diskantelement är vinklat uppåt och spelar genom ovansidan av kabinettet.

Exakt vilka material elementen är tillverkade av eller vilket frekvensomfång de klarar av avslöjar Bose däremot inte. Oavsett specifikationerna kompletteras de av en bakåtriktad QuietPort-basreflexport, som hjälper till att förstärka basåtergivningen.

Basreflexporten sitter längst ned på baksidan av kabinettet, precis ovanför högtalarens enda fysiska anslutning – en analog 3,5 mm line-in-ingång.

Den trådlösa anslutningen sköts via Wi-Fi med dubbla frekvensband och Bluetooth 5.3. Tyvärr har Bose valt att endast stödja de grundläggande Bluetooth-codecsen SBC och AAC, vilket känns lite snålt med tanke på hur många konkurrenter som erbjuder codecs för ljudströmning i högre kvalitet.

Tack vare Wi-Fi finns däremot stöd för Apple AirPlay 2, Google Cast och Spotify Connect, och Bose har dessutom lovat att TIDAL Connect ska läggas till inom en snar framtid.

• Funktioner - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: design

• 184 × 121 × 167 mm (H × B × D)
• Finns i tre olika varianter
• Fast frontgaller

Hur högtalaren ser ut är förstås en smaksak, men jag tycker att Lifestyle Ultra Speaker är ett välkommet avsteg från de cylinderformade högtalare som dominerar den här kategorin. Den mjuka, rundade formen känns betydligt elegantare än de ganska kantiga modeller Bose har släppt tidigare.

Med måtten 184 × 121 × 167 mm (H × B × D) har högtalaren välbalanserade proportioner och är tillräckligt kompakt för att passa på en hylla – så länge det finns tillräckligt med utrymme ovanför så att det uppåtriktade högtalarelementet kan göra sitt jobb. Byggkvaliteten och finishen är i det närmaste oklanderlig, och Bose har dessutom lyckats ge plastmaterialet en oväntat exklusiv känsla. Oavsett om du väljer den svarta modellen som jag testade, den gråtonade White Smoke eller den dyrare Sand-versionen ser Lifestyle Ultra Speaker både elegant ut och känns gedigen.

Designen lyfts ytterligare av det omslutande frontgallret som täcker en stor del av högtalarens framsida. Eftersom det sticker ut en bit från själva kabinettet ser det nästan ut som att det går att ta loss – men det gör det inte, så försök inte ens.

• Design - poäng: 5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: ljudkvalitet

• Rymligt och kraftfullt ljud
• Tydlig känsla av höjd i ljudbilden
• Lite bredare ljudbild och en mjukare diskant hade varit önskvärt

Det första som märks är att Bose Lifestyle Ultra Speaker verkligen drar nytta av sitt uppåtriktade högtalarelement. Om du höjer nivån för höjdkanalen i appen, spelar upp en FLAC-version av Never Fight a Man with a Perm med Idles och låter TrueSpatial göra sitt jobb får du en ljudbild som känns betydligt högre än själva högtalaren.

Frekvensåtergivningen är dessutom jämn och välbalanserad. Bose går förvånansvärt djupt i basen, med ett kraftfullt och kontrollerat lågregister, samtidigt som övergången till mellanregistret och vidare upp till diskanten sker på ett mjukt och naturligt sätt. Ingen del av frekvensområdet tar över eller hamnar i skymundan, även om mellanregistret får en liten extra skjuts. Resultatet blir dock snarare en diskret förstärkning än en tydlig V-formad ljudprofil. Basen hålls under god kontroll, vilket gör att högtalaren återger rytmer med både precision och självförtroende. Detaljrikedomen är hög genom hela registret och Lifestyle Ultra Speaker visar sig vara en mycket avslöjande högtalare som fångar upp även de mindre detaljerna i en inspelning. Att ljudbilden dessutom är rymlig och väl avgränsad gör detta ännu tydligare.

Ljudbilden har en fin känsla av rymd och erbjuder gott om plats för varje instrument och röst att ta plats. Däremot är bredden mellan vänster och höger kanal betydligt mer begränsad än höjdkänslan. Resultatet blir en ljudbild som känns ovanligt hög men något smal, vilket först upplevs som lite ovant innan man vänjer sig.

Den tonala balansen är överlag mycket jämn och Lifestyle Ultra Speaker har en förhållandevis neutral ljudkaraktär. Diskanten saknar dock en aning fyllighet jämfört med resten av frekvensregistret och har en lätt skarp karaktär som bryter av mot det annars robusta ljudet. Lyckligtvis är det inget som inte går att justera med några snabba förändringar i EQ-inställningarna.

Lägg därtill en god dynamik – både när det gäller stora variationer i volym och intensitet och de mer subtila nyanserna i musikens harmonier – så bygger Lifestyle Ultra Speaker ett starkt argument för sig själv. Det gäller dock inte allt innehåll. Musik och ljud som inte passar särskilt bra för rumsligt ljud kan låta något diffust. Visserligen går det att minska effekten från höjdkanalen i appen, men TrueSpatial går inte att stänga av helt. Inspelningar som inte lämpar sig för den här typen av bearbetning kan därför upplevas som en aning mindre fokuserade, medan material som passar tekniken låter betydligt mer precist och väldefinierat.

• Ljudkvalitet - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: installation & användning

• Alexa+-röststyrning
• Styrs via både fysiska knappar och app
• Saknar automatisk rumskalibrering

När det gäller installationen är Bose antingen uppfriskande enkel eller lite väl avskalad – det beror på hur man ser på saken. För att komma igång behöver du bara placera högtalaren där du vill ha den (Bose säljer både ett väggfäste och ett dedikerat stativ, och det finns även en gängad infästning på undersidan för tredjepartstillbehör) och ansluta strömmen. Därefter är det bara att ansluta till Wi-Fi och logga in på ditt Amazon-konto för att aktivera röstassistenten. Någon automatisk rumskalibrering finns däremot inte – till skillnad från Lifestyle Ultra Soundbar som lanserades samtidigt – vilket innebär att alla ljudjusteringar får göras manuellt i Bose-appen.

Själva appen är ren, logisk och lätt att använda. Där kan du bland annat justera EQ-inställningarna och använda ett reglage för att öka eller minska känslan av höjd i ljudbilden. Det är också här du skapar ett stereopar med en andra Lifestyle Ultra Speaker eller integrerar högtalaren i ett hemmabiosystem. Om du i stället använder Google Home-appen går det dessutom mycket enkelt att bygga ett multirumssystem med valfria kompatibla högtalare.

Det finns även fysiska reglage på ovansidan av högtalaren.

De kapacitiva knapparna används för att spela upp och pausa musik, justera volymen, aktivera Bluetooth-parkoppling, växla ljudkälla och starta röstassistenten. Det finns också en separat knapp för att stänga av mikrofonen om du inte vill att Alexa+ ska lyssna efter röstkommandon.

Det här är den första produkten från en annan tillverkare än Amazon som använder Alexa+. Även om Amazon har valt att reservera vissa smarta funktioner för sina egna produkter fungerar den här versionen mycket bra. Den reagerar snabbt på röstkommandon och svarar lika snabbt på både frågor och instruktioner.

• Installation & användning - poäng: 4,5 / 5

Bose Lifestyle Ultra: värde

Det råder förstås ingen brist på trådlösa högtalare i den här prisklassen, och många av dem är riktigt bra. Samtidigt finns det flera goda skäl att välja Bose framför etablerade konkurrenter som Apple, Denon, Sonos eller WiiM, för att bara nämna några.

Självklart handlar det om den höga byggkvaliteten, den tilltalande designen och de många styrkorna i Lifestyle Ultra Speakers ljudprestanda. Men det handlar också om det öppna och flexibla stödet för multirumsljud, som fungerar även tillsammans med produkter från andra tillverkare, samt den välimplementerade Alexa+-integrationen. Det här är långt ifrån det enda alternativet på marknaden, men sett till vad du får för pengarna är det en högtalare som definitivt förtjänar en plats på din kortlista.

• Värde - poäng: 4,5 / 5

Bör du köpa Bose Lifestyle Ultra?

Köp den om…

Köp den inte om…

Bose Lifestyle Ultra Speaker: andra alternativ

Så testade vi Bose Lifestyle Ultra

Jag testade Bose Lifestyle Ultra Speaker på en köksbänk, i en bokhylla och på ett dedikerat högtalarstativ. Jag använde en iPhone 15 Pro för att strömma musik via Bluetooth – med tanke på högtalarens begränsade stöd för Bluetooth-codecs såg jag ingen större anledning att använda en mer avancerad ljudkälla. Jag använde även samma iPhone för att lyssna på Apple Music via AirPlay 2.

• Först testad i juli 2026.
• Läs mer om hur vi testar teknikprylar på TechRadar

Sony Inzone M10S var en av de bästa gamingskärmarna 2024 och bjöd på kompromisslös prestanda tillsammans med en rad praktiska och tävlingsanpassade funktioner som gjorde den till ett perfekt val för både professionella och aspirerande e-sportspelare.

Nu är Sony tillbaka med Inzone M10S 2, en uppföljare som levererar flera små men ändå betydelsefulla uppgraderingar samtidigt som allt det som gjorde originalet så bra finns kvar. Upplösningen är fortfarande 2 560 x 1 440, men skärmen känns ännu snabbare tack vare en höjd uppdateringsfrekvens på 540 Hz och en lägre responstid på 0,02 ms. Det finns till och med ett dubbelläge där du kan sänka upplösningen till 720p för att få en svindlande uppdateringsfrekvens på 720 Hz – ovärderligt för spel som Counter-Strike 2 eller Rocket League.

Som om det inte vore nog är skärmen nu ännu ljusstarkare, med upp till 1 500 nits jämfört med föregångarens 1 300 nits, samtidigt som den behåller samma fylliga färger och imponerande kontrast. Den här modellen har dessutom fått en ny antireflexbehandling som gör ett fantastiskt jobb med att hålla störande reflexer borta. Du ser knappt några reflektioner alls, inte ens i ett starkt upplyst rum med ringlampor och andra lampor riktade direkt mot skärmen, vilket minskar risken för distraktioner i en tävlingsmiljö.

Jag noterade dock att den matta ytan är ganska känslig för fingeravtryck och dessutom rätt svår att rengöra. Det kan bli lite frustrerande om du råkar nudda panelen när du ställer in skärmen.

Precis som föregångaren är Inzone M10S 2 fullproppad med praktiska e-sportfunktioner, som ett särskilt 24,5-tumsläge, möjligheten att lägga till timers och hårkors på skärmen samt ett alternativ för att visa en bildfrekvensräknare så att du kan hålla koll på prestandan.

Alla funktioner går att komma åt via skärmens inställningsmeny eller genom den lättanvända mjukvaran Inzone Hub. Där kan du även importera och exportera dina inställningar, vilket innebär att du kan ta med dig din profil hemifrån till en tävling och använda exakt samma inställningar varje gång.

Eftersom det här är en Sony-produkt är det knappast förvånande att den även har ett särskilt läge för PlayStation 5. Det aktiveras automatiskt när konsolen ansluts och optimerar bilden för konsolspel.

Allt detta kompletteras av ett stativ som tillhör de bästa på marknaden. Basen som följde med den ursprungliga Sony Inzone M10S är en av de bästa jag någonsin har använt, med en låg, skivformad fot som får plats under tangentbordet, gott om höjdjustering och möjlighet att rotera skärmen hela 360 grader. Stativet som följer med Inzone M10S 2 är ännu bättre och har fått ytterligare några graders lutningsmöjlighet för att säkerställa en bekväm betraktningsvinkel oavsett hur du sitter.

Sony Inzone M10S 2: pris & tillgänglighet

• Kostade 14 500 kronor vid lansering
• Samma prisläge som den ursprungliga M10S lanserades i
• Går numera att hitta för omkring 11 000 kronor hos flera svenska återförsäljare

Sony Inzone M10S 2 är långt ifrån billig, men samtidigt konkurrerar den egentligen inte med de flesta andra gamingskärmar. Du kan enkelt hitta kompetenta 4K-skärmar för betydligt mindre pengar, som Gigabyte M32UC, vilket kommer att vara ett bättre val för dig som främst vill spela filmiska spel som Horizon Forbidden West eller The Last of Us Part 1 på PC eller konsol.

Inzone M10S 2 positionerar sig istället som ett alternativ till modeller från renodlade e-sportmärken som BenQ Zowie. Zowie XL2586X+ är en bra jämförelse, eftersom den ligger i ett liknande premiumsegment. Den modellen har en 600 Hz TN-panel med 1080p-upplösning, utformad för att ge bästa möjliga rörelseskärpa. Även om den rent tekniskt är snabbare går du miste om den högre upplösningen, de mer levande OLED-färgerna och den stilrena designen hos M10S 2.

Om du funderar på Inzone M10S 2 är även den ursprungliga Sony Inzone M10S, som fortfarande säljs parallellt med den nya modellen, ett tänkbart alternativ. Den äldre modellen går numera att hitta billigare, så om du inte behöver de senaste uppgraderingarna kan den erbjuda bättre värde för pengarna.

Samtidigt har även Inzone M10S 2 sjunkit rejält från sitt svenska lanseringspris på 14 500 kronor och går i skrivande stund att hitta för omkring 11 000 kronor hos flera återförsäljare. Det gör den betydligt mer attraktiv än vid lanseringen, även om det fortfarande handlar om en dyr och väldigt nischad gamingskärm.

Sony Inzone M10S 2: specifikationer

Sony Inzone M10S 2: design & funktioner

• Stilren och snygg
• Briljant medföljande stativ
• Gott om portar

Designen hos Sony Inzone M10S 2 har inte förändrats särskilt mycket jämfört med den ursprungliga M10S, men det är verkligen inget negativt. Det här är en stilren och snygg skärm som levereras med ett fantastiskt stativ. Basen består av en låg, endast 4 mm tunn metallskiva som enkelt får plats under ett tangentbord och är ansluten till ett robust stativ som håller skärmen imponerande stabil.

Du får dessutom samma möjlighet att rotera skärmen hela 360 grader, så att du enkelt kan visa den för lagkamrater under en match. Den stora strömknappen och styrspaken som används för att ändra inställningar är fortfarande lika intuitiva och enkla att använda som tidigare. Smarta designdetaljer finns också kvar, som LED-indikatorn för ström som sitter placerad åt sidan så att den inte lyser rakt mot dig medan du spelar.

Portutbudet är också identiskt med den ursprungliga M10S: DisplayPort, två HDMI 2.1-portar, en USB-C-port för upstream tillsammans med två USB-A-portar för kringutrustning, ett 3,5 mm ljuduttag samt ytterligare en USB-A-port som är reserverad för programvaruuppdateringar via ett USB-minne. De viktigaste mjukvarufunktionerna är också oförändrade, så du får fortfarande stöd för Nvidia G-Sync, HDR och ett antal olika bildlägen, inklusive FPS Pro+, som utvecklats i samarbete med e-sportlaget Fnatic.

Det sistnämnda läget ger inte den snyggaste bilden, men gör det betydligt enklare att upptäcka viktiga visuella detaljer, som de röda markeringarna som visar motståndare i en match Call of Duty: Black Ops 7 eller till och med fiender som är svåra att urskilja i Valorant.

När det gäller vad som faktiskt är nytt handlar det om ganska subtila skillnader. M10S 2 har ett större lutningsomfång på -5 till 35 grader, jämfört med -5 till 25 grader hos föregångaren. Det ger ännu större flexibilitet när det gäller hur du sitter framför skärmen. Skärmen har dessutom stöd för ett VESA-fäste på 100 x 100 mm om du hellre vill använda en separat skärmarm.

Inzone M10S 2 har också fått en ny beläggning som Sony kallar Super Anti-glare Film. Den är otroligt effektiv och innebär att du kan spela utan störande reflexer även om du bokstavligen riktar en ficklampa mot skärmen. Den matta ytan har dock en nackdel: den drar lätt åt sig fingeravtryck och fläckar.

Sony Inzone M10S 2: prestanda

• Uppdateringsfrekvensen på 540 Hz ger otroligt följsam bild
• Vackra, levande färger och hög ljusstyrka
• Perfekt för tävlingsinriktade spel

Sony Inzone M10S 2 ser ganska ljussvag och föga imponerande ut direkt ur förpackningen. Anledningen? Energisparläget är aktiverat som standard. När jag väl stängde av det och höjde ljusstyrkan till omkring 80 procent kom OLED-panelens levande färger verkligen till sin rätt och såg fantastiska ut. sRGB-profilen är ett bra val om du prioriterar färgprecision och är vanligtvis det jag föredrar när jag använder skärmar, men jag tyckte att standardlägets något mer färgstarka och livfulla bild var väldigt tilltalande.

Den förbättrade ljusstyrkan hos den här modellen märks direkt jämfört med den ursprungliga M10S och tillsammans med den effektiva antireflexbehandlingen ser den till att bilden förblir tydlig även under tuffa ljusförhållanden, som i direkt solljus eller när skärmen står bredvid en skrivbordslampa.

I spel är prestandan helt enkelt perfekt. Uppdateringsfrekvensen på 540 Hz ger en otroligt följsam upplevelse och rörelser återges med imponerande skärpa. Det lyfter spel som Counter-Strike 2, där den extra följsamheten faktiskt gör det lättare att följa rörliga mål. Responstiden på 0,02 ms GtG bidrar definitivt till att allt känns blixtsnabbt och placerar skärmen bland de snabbaste på marknaden.

Min rigg med ett Nvidia RTX 4080 Ti hade inga som helst problem att leverera stabila 540 fps i 1440p, men du kan utan problem sänka upplösningen till 1080p och fortfarande behålla en bra bildkvalitet – särskilt i det särskilda 23,5-tumsläget. Det känns ännu snabbare om du utnyttjar skärmens dubbelläge och skruvar upp uppdateringsfrekvensen till hela 720 Hz vid 720p, även om det sker på en tydligt märkbar bekostnad av bildkvaliteten.

Tävlingsinriktade förstapersonsskjutare är vad den här skärmen framför allt är byggd för, men det betyder inte att den presterar dåligt i andra genrer. Den dystra världen i Warhammer 40,000: Space Marine 2 såg helt fantastisk ut med uttrycksfulla färger och stark kontrast, medan Forza Horizon 6 drog stor nytta av den följsamma bilden med VRR.

Även om jag inte skulle rekommendera att köpa Inzone M10S 2 enbart för den typen av spel när det finns billigare 4K-alternativ, är det skönt att veta att du fortfarande kan njuta av ett brett utbud av titlar. Det är särskilt relevant om du är en aspirerande e-sportspelare som köper skärmen både för seriös träning och vanligt spelande hemma.

Bör du köpa Sony Inzone M10S 2?

Köp den om...

Köp den inte om...

Andra alternativ

Så här står sig Sony Inzone M10S 2 mot originalmodellen, plus ett 4K-alternativ för dig som vill ha en skärm för mer allmän användning.

Så testade vi Sony Inzone M10S 2

• Testad i över två veckor
• Använd som primär skärm
• Utvärderad med ett brett urval av spel

Från den ursprungliga skribenten;

Jag testade Sony Inzone M10S 2 i över två veckor och använde den som min primära skärm för PC, PS5 och Xbox Series X. Under testperioden provade jag ett brett urval av titlar, från e-sportfavoriter som Counter-Strike 2, Rocket League, Fortnite och Tom Clancy’s Rainbow Six Siege till populära skjutspel som Battlefield 6 och Call of Duty: Black Ops 7.

Jag testade även ett urval av mer traditionella spel, som Assassin’s Creed Shadows och Stellar Blade, för att utvärdera skärmens prestanda vid mer allmän gaming. Under tiden med skärmen såg jag dessutom till att testa samtliga tillgängliga funktioner, både via de inbyggda inställningarna och den kompatibla mjukvaran Inzone Hub.

• Först testad i augusti 2026
• Läs mer om hur vi testar produkter på TechRadar

Vi har velat fram och tillbaka under tiden vi skrivit det här testet av Oura Ring 5. Å ena sidan är hälsoinsikterna både fascinerande och motiverande, precis som hos de bästa smartringarna, och den nya diskreta designen gör den utan tvekan bekväm att bära hela dagen.

Samtidigt är det viktigt att titta på den totala kostnaden. Lägger vi ihop ringens inköpspris, månadsabonnemanget och det valfria laddningsetuiet landar den totala kostnaden under det första året på närmare 6 000 kronor, beroende på vilken finish du väljer.

Det går dock inte att förneka att möjligheten att följa över 50 olika hälso- och välmåendemätvärden, exempelvis sömnkvalitet och stressnivåer, är lockande för den som vill få bättre förståelse för sin kropp. Den senaste modellen introducerar dessutom flera nya analyser och funktioner som vi återkommer till längre fram i testet.

Oura-appen gör också ett bra jobb med att sätta mätvärdena i ett sammanhang och förklara hur de används för att beräkna exempelvis din Readiness Score, som uppskattar hur redo kroppen är för dagens aktiviteter utifrån en rad olika faktorer.

Samtidigt upplever vi ibland att analyserna bara skrapar på ytan. Vid ett tillfälle fick vi exempelvis flera allvarliga varningar från funktionen Symptom Radar, som övervakar andningsfrekvens och kroppstemperatur för att upptäcka tidiga tecken på belastning eller sjukdom. Det som däremot inte togs hänsyn till var att kvinnors kroppstemperatur naturligt stiger efter ägglossning, vilket gjorde att bedömningen blev mer oroande än den egentligen borde ha varit för den som inte känner till detta. Det är också värt att komma ihåg att appen behöver lite tid för att lära känna användarens normala värden. De första resultaten bör därför tas med en nypa salt.

När Oura Ring 5 lanserades marknadsfördes den som världens minsta smartring, och det påståendet känns faktiskt välgrundat. Den är så lätt att den nästan försvinner på fingret, vilket gör den perfekt att bära varje dag. Med sex olika ytbehandlingar och en ännu mer reptålig titanyta är det inte svårt att förstå varför den fått så mycket uppmärksamhet bland både teknikmedier och influencers.

Samtidigt har Oura mött ökande kritik kring integritet sedan företaget fördjupade sitt samarbete med det amerikanska försvarsdepartementet förra året. Oura har dock varit tydliga med att samarbetet endast omfattar data från federalt anställda och inte vanliga användare.

Det finns även forskning som pekar på att ständig hälsomätning kan skapa så kallad hälsodataångest, men Oura försöker motverka detta genom att uppmuntra användare att fokusera på långsiktiga trender snarare än enskilda dagsresultat.

Vid det här laget har du säkert märkt att vi har vägt för- och nackdelarna mot varandra genom hela testet. Vi skulle inte säga att Oura Ring 5 är den perfekta smartringen – det skulle innebära att vi blundade för flera tydliga svagheter. Däremot kommer den väldigt nära. I slutändan är vi svaga för riktigt genomtänkt teknik, och det råder ingen tvekan om att Oura Ring 5 är just det.

Oura Ring 5: pris & tillgänglighet

• Modellen i silver och svart kostar runt 4 580 kronor
• Brushed Silver, Deep Rose och Gold kostar runt 5 680 kronor
• Stealth-modellen kostar runt 6 580 kronor

Oura Ring 5 är några hundralappar dyrare än Oura Ring 4, som lanserades 2024. I Sverige kostar modellerna i silver och svart omkring 4 580 kronor, medan Brushed Silver, Deep Rose och Gold ligger på cirka 5 680 kronor. Toppmodellen Stealth kostar omkring 6 580 kronor.

Lägg dessutom till abonnemanget på 65 kronor per månad, så blir den totala kostnaden för att äga en Oura Ring 5 under ett år betydligt högre – särskilt om du väljer den dyraste modellen och kompletterar med det separata resefodralet.

Det är ingen liten investering när de flesta andra smartringar på marknaden är billigare och många dessutom inte kräver någon återkommande abonnemangsavgift. Det finns också gott om andra wearables som kan mäta samma hälsodata, vilket gör Oura Ring 5 till ett tydligt premiumköp.

• Värde - poäng: 2/5

Oura Ring 5: design

• Ser ut som ett exklusivt smycke
• Extremt tunn och lätt, vilket gör den bekväm att bära hela dagen
• Lättanvänd app med ett stilrent gränssnitt

Den kanske främsta anledningen till Oura Ring 5:s höga prislapp är att den faktiskt ser ut som ett exklusivt smycke. Det beror till stor del på att ringen är 40 % mindre än föregångaren, efter att Oura har konstruerat om hela den inre designen.

Det frigjorde utrymme och gjorde det möjligt att minska antalet sensorer, men utan att tumma på precisionen. Oura har i stället förbättrat effektiviteten hos de sensorer som finns kvar för att kompensera för förändringen. Titanytan har dessutom blivit mer reptålig. Vi har visserligen inte kunnat jämföra den direkt med föregående generation, men under testperioden lyckades vi inte få en enda repa på den.

Det vi däremot tydligt kunde konstatera är att Oura Ring 5 är märkbart mindre än Oura Ring 4. När vi höll den bredvid en ring från den föregående generationen – visserligen i den något tjockare keramiska versionen – blev vi förvånade över hur stor skillnaden faktiskt är. Den är både lättare och betydligt bekvämare att bära eftersom den inte sticker ut lika mycket från fingret och därför inte skaver mot huden på samma sätt.

Samma designfilosofi återkommer även i Oura-appen, som har ett minimalistiskt och lättöverskådligt gränssnitt. I stället för att överösa oss med siffror och grafer presenteras informationen främst som poäng, procentvärden och betyg för olika hälsomätningar.

Appen är mycket enkel att använda, men det är värt att känna till att den behöver samla in en viss mängd data innan den kan fastställa din personliga hälsoprofil. Det innebär att alla funktioner inte är tillgängliga direkt från början.

• Design - poäng: 5/5

Oura Ring 5: funktioner

• Spårar kroppstemperatur, puls och andningsfrekvens
• AI-baserade analyser av sömn, stress, återhämtning och mycket mer
• Träningsspårningen når inte upp till nivån hos dedikerade träningsklockor

Efter två veckors användning hade vi låst upp de flesta av Oura Ring 5:s funktioner, däribland sömnpoäng, återhämtningspoäng och aktivitetsresultat. Det gjorde att startskärmen, som till en början kändes ganska tom, fylldes med betydligt mer användbar information.

Oura-appen blir dessutom bättre ju mer data den samlar in. Därför uppmuntras vi hela tiden att lägga till nya taggar på dagens tidslinje. Vissa registreras automatiskt, exempelvis träningspass, medan andra – som vad vi har ätit eller vilken typ av aktivitet vi har utfört – behöver loggas manuellt.

Appens tre övriga huvudsektioner består av en översikt över våra hälsomätvärden, ett område med olika hälsobedömningar samt en AI-chatbot som vi kan prata med om våra data.

Den sistnämnda funktionen fyller faktiskt en viktig roll. Som vi nämnde tidigare finns det annars en risk att feltolka vissa mätvärden om man inte känner till alla faktorer som påverkar kroppens signaler.

Vi uppskattade särskilt möjligheten att lära oss mer om sömnkvalitet och hjärthälsa. Appen har dessutom en smart funktion som låter oss känna hjärtslagen via mobilens haptiska vibrationer, vilket ger en lite annorlunda upplevelse av den insamlade datan.

Det vi däremot ser mest fram emot att testa är de nya funktionerna för kvinnors hälsa, exempelvis Hormonal Birth Control. Funktionen bygger vidare på den befintliga översikten Cycle Insights och ger, enligt Oura, en helt ny bild av hur kroppens biometriska värden förändras under dagar med respektive utan hormonella preventivmedel.

Även om vi tycker att hälsoinsikterna är genuint användbara kommer Oura Ring 5 inte i närheten av en dedikerad träningsklocka när det gäller träning.

Ringen saknar inbyggd GPS och är beroende av en parkopplad telefon för positionsdata. Dessutom fungerar den bara bra vid aktiviteter där det är praktiskt att bära en ring. Exempelvis är styrketräning långt ifrån optimalt utan ett separat silikonskydd som placeras ovanpå ringen.

Inte ens den nya funktionen för träningsspårning i realtid förändrar den bilden särskilt mycket, eftersom informationen fortfarande måste visas via en ansluten telefon.

• Funktioner - poäng: 4/5

Oura Ring 5: prestanda

• Batteritiden har ökat till sju dagar
• Den automatiska aktivitetsregistreringen fungerar träffsäkert
• Sömn- och pulsmätningen ligger mycket nära våra referensenheter

En av de största förbättringarna med Oura Ring 5 jämfört med Oura Ring 4 är att batteritiden har ökat med en hel dag, trots att själva ringen har blivit 40 % mindre.

Under våra tester höll den i sju dagar på en full laddning. Det som imponerade ännu mer var dock hur snabbt den laddar. Från helt tomt batteri tog det mindre än en timme att nå 100 %, vilket gör det enkelt att fylla på batteriet under veckan – exempelvis medan vi diskar eller duschar.

Under större delen av testperioden bar vi Oura Ring 5 hela dagen, vilket gav den möjlighet att kontinuerligt registrera våra hälsomätvärden när vi rörde oss mellan hemmet, jobbet, träning, matlagning och sociala aktiviteter. Den klarade detta mycket bra och de flesta automatiska aktivitetsförslagen var träffsäkra, vilket gjorde det enkelt att bekräfta dagens aktiviteter när vi senare öppnade appen.

Den höga precisionen gäller även sömnspårningen, som utan tvekan är Oura Ring 5:s största styrka. Vi upplevde insikterna som både lärorika och motiverande. När vi fick vårt första sömnpoäng väcktes snabbt viljan att förbättra resultatet ytterligare – ett tydligt exempel på hur effektiv spelifiering kan vara.

Våra tester visade också att den genomsnittliga pulsen som registrerades av Oura Ring 5 låg inom 3 slag per minut jämfört med Polar H10, som betraktas som guldstandarden för pulsmätning för konsumenter tack vare sin EKG-baserade teknik. Det är ett mycket imponerande resultat och stärker ytterligare intrycket av att Oura Ring 5 levererar mycket träffsäkra hälsodata.

Average heart rate

Oura Ring 5

115

Polar H10

112

037.575112.5150

Average heart rate Data

Product	Value
Oura Ring 5	115
Polar H10	112

• Prestanda - poäng: 5/5

Oura Ring 5: totalpoäng

Bör du köpa Oura Ring 5?

Köp den om...

Köp den inte om...

Så testade vi

Från den ursprungliga skribenten;

Jag använde Oura Ring 5 i två veckor och lät batteriet laddas ur helt, trots att appen rekommenderar att man inte låter batterinivån sjunka under 30 procent. Det finns några luckor i mina data eftersom jag ibland glömde att sätta på mig ringen igen, men för det mesta bar jag den dygnet runt.

Jag jämförde ringens pulsmätning med pulsbandet Polar H10 och ställde även designen mot en keramisk Oura Ring 4 för att se hur stor skillnaden faktiskt var mellan generationerna.

Lanseringen av Garmin Enduro 3 hamnade utan tvekan i skuggan av företagets beslut att samtidigt presentera Garmin Fenix 8. Den nya Fenix-serien slog samman Epix och Fenix under ett och samma namn, men till ett betydligt högre pris.

Enduro-serien har alltid haft batteritiden som högsta prioritet, samtidigt som den erbjuder de flesta funktionerna från Fenix-serien. Enduro 2 tog det konceptet längre än originalmodellen och med Enduro 3 är målet fortfarande detsamma.

Garmin utlovar över en månads batteritid på en enda laddning och den nya solcellsladdande skärmtekniken ska kunna pressa batteritiden ännu längre än så. Företaget har även inkluderat sin senaste mjukvara, som bland annat introducerar förbättringar för kartor och navigering. En ny funktion för dynamisk rundruttplanering gör det möjligt att justera rutten under pågående aktivitet.

Dessa mjukvaruförändringar gör att Enduro 3 känns mer som en smartklocka än tidigare. Klockan har även fått en ny optisk pulssensor som introducerar temperaturmätning och EKG-liknande funktioner, samtidigt som den förbättrar precisionen i pulsmätningen.

Allt detta kombineras med det som redan gjorde Enduro 2 så bra, samtidigt som Enduro 3 kostar mindre än både sin föregångare och nya Fenix 8.

Det är fortfarande en mycket dyr klocka och priset kommer att avskräcka många. Samtidigt får du vad du betalar för. Om avancerad träningsspårning, djupgående träningsanalys, marknadens bästa kartfunktioner och enorm batteritid står högst upp på önskelistan är det precis vad Enduro 3 levererar.

Garmin Fenix 8 är med rätta en av de bästa Garmin-klockorna på marknaden. Men om du kan leva utan en AMOLED-skärm och några extra röstbaserade smartfunktioner är Enduro 3 ett utmärkt alternativ – och den räcker dessutom betydligt längre mellan laddningarna än Fenix 8.

Garmin Enduro 3: specifikationer